Var du kan se Maxfield Parrish

Du kan hitta Maxfield Parrishs verk på flera museer. I USA inkluderar dessa Charles Hosmer Morse Museum of American Art (Winter Park, Florida), Los Angeles County Museum of Art (Los Angeles), Metropolitan Museum of Art (New York), Minneapolis Institute of Arts, Museum of Modern Art (New York), Virginia Museum of Fine Arts (Richmond), Wolfsonian vid Florida International University (Miami Beach), och Yale University Art Gallery (New Haven, CT). Överväg också National Gallery of Art (Washington, D.C.). I Kanada kan Parrishs konst ses på Royal Ontario Museum i Toronto. I Storbritannien, besök Bakelite Museum (Williton), Brighton Museum & Art Gallery, Geffrye Museum (London), Manchester Art Gallery, National Museums of Scotland Royal Museum (Edinburgh), och Victoria & Albert Museum (London).

Maxfield Parrishs verk kan ses på Poster Section, Brandywine Museum of Art, Detroit Institute of Arts och 2 andra museer runt om i världen.

När man betraktar Maxfield Parrishs grafiska blad är det bra att känna till några grunder om grafikmarknaden. Grafiska blad delas vanligen in i två kategorier: konstgrafik och dekorativ grafik. Konstgrafik säljs ofta i begränsade upplagor, där varje blad är numrerat och signerat av konstnären. Ett blad märkt 35/100 innebär till exempel att det är det 35:e trycket av en total upplaga på 100. Konstnärer kan också skapa ett litet antal konstnärsavdrag, märkta AP. Värdet på ett grafiskt blad beror på flera faktorer, bland annat konstnärens rykte, motivets popularitet och materialens kvalitet. Begränsade upplagor betingar vanligen högre priser än affischer, eftersom antalet exemplar är begränsat. Vissa förlag begränsar antalet avdrag för att öka ett blads värde, med gränser som varierar från 250 till 1 000. Vid köp av grafiska blad bör man komma ihåg att uppgifter om upplagan omfattas av lagstiftning om varubeskrivning; alla uppgifter som lämnas ska vara sanningsenliga. Bladets nummer och upplagenummer skrivs vanligtvis i nedre vänstra marginalen, titeln i mitten och signaturen till höger, alltid med blyerts.

Maxfield Parrish (1870–1966) var en amerikansk målare och illustratör känd för sin särpräglade stil och färganvändning. Hans konst förblir populär tack vare sin drömlika karaktär och tekniska skicklighet. Parrishs illustrationer publicerades i tidskrifter som Harper's Weekly, Scribner's Magazine och Collier's. Han skapade reklambilder för företag som Jell-O och Mazda. Hans kommersiella framgång gjorde det möjligt för honom att ägna sig åt egna konstnärliga projekt. Hans målningar har ofta klassiska eller fantasifulla teman, med figurer poserande i idylliska miljöer. Parrish utvecklade en glaseringsteknik som skapade lysande effekter, och hans användning av en särskild blå nyans, numera känd som Parrish blue, är ett kännetecken för hans konst. Även om vissa kritiker avfärdade hans konst som alltför sentimental eller kommersiell talade Parrishs bilder till en bred publik. Hans konst erbjöd en flykt undan den industrialiserade tillvarons verklighet. Än i dag samlas och uppskattas hans målningar och tryck för sin skönhet och sitt hantverk. Han minns som en betydelsefull gestalt inom amerikansk illustration och populärkonst.

Maxfield Parrish är känd för en särpräglad stil som byggde på särskilda material och metoder. Han skapade lysande färgeffekter med oljelasyrer genom att lägga tunna, genomskinliga färglager ovanpå varandra för att få djup och lyster. Parrish grundade sina paneler med gesso, en vit beläggning som gav en slät, reflekterande yta. Därefter gjorde han en monokrom undermålning för att fastställa komposition och modellering innan han lade på färg. Fotografiska metoder ingick också i arbetsprocessen. Parrish använde fotografier som förlagor och projicerade ibland bilder direkt på dukarna för att få noggranna teckningar och kompositioner. Lasyrtekniken innebar att han lade flera lager fernissa mellan varje färgskikt. Det tidskrävande arbetet bidrog till målningarnas släta, nästan emaljartade yta. Kombinationen av lasyrer, gessogrundering och fotografiska förlagor gjorde det möjligt för Parrish att skapa mycket detaljerade, idealiserade bilder med ett karakteristiskt övernaturligt sken.

Maxfield Parrishs inflytande syns tydligast i amerikansk illustration och kommersiell konst. Hans stiliserade bildspråk och färgpaletter påverkade en hel generation konstnärer verksamma inom reklam, bokillustration och affischdesign. Även om det är svårt att dra direkta konstnärliga linjer delar Parrishs verk gemensamma drag med flera senare konstnärer. Hans bruk av förhöjda färger och romantiserade figurer återkommer i Norman Rockwells verk, även om Rockwells stil är mer förankrad i realism. Parrishs inflytande sträcker sig även till Walt Disneys animation, särskilt de stiliserade bakgrunderna och färgschemana i filmer som *Törnrosa* (1959). Vissa forskare har även noterat likheter mellan Parrishs idealiserade landskap och Frank Frazettas fantasykonst. Den stora spridningen av Parrishs tryck och kommersiella arbete gjorde att hans bildspråk genomsyrade amerikansk populärkultur. Hans särpräglade estetik fortsätter att tilltala samtida konstnärer och designer intresserade av retrostilar och fantasyteman.

Maxfield Parrishs konstnärliga stil hämtade influenser från flera håll. Han studerade för den välkände illustratören Howard Pyle vid Drexel Institute i Philadelphia. Pyle betonade berättandets betydelse i bilder, en princip som Parrish tog till sig i sitt eget arbete. Parrish påverkades också av de gamla mästarna. Han beundrade Jan van Eyck och prerafaeliterna för deras detaljrika realism och lysande färger. Hans lasurteknik, där färgen byggdes upp med lager av genomskinlig färg, återspeglar intresset för liknande effekter. Vissa kritiker har pekat på Albert Moores inflytande, särskilt hans dröjande, klassiska gestalter. Parrishs far, Stephen Parrish, var dessutom etsare och målare. Han introducerade sonen för konsten i unga år och uppmuntrade hans konstnärliga strävanden. Kontakten med Stephens verk och konstnärskrets formade utan tvekan Maxfields tidiga utveckling och karriär.

Maxfield Parrish förknippas främst med målningen *Daybreak*, färdigställd 1922. Verket är ett utmärkt exempel på Parrishs särpräglade stil, med den särskilda koboltton han kallade ”Parrish blue” och lasurtekniken som skapade lysande effekter. *Daybreak* har en klassisk komposition med två unga kvinnor i en fridfull, stiliserad miljö. Gestalterna poserar framför berg, vatten och arkitektur med klassiska drag. Målningen blev mycket populär genom massreproduktion och befäste Parrishs anseende. Han skapade många andra uppmärksammade verk, däribland bok- och tidskriftsillustrationer samt kommersiell konst åt företag som General Electric, men *Daybreak* förblir hans mest igenkännliga verk. Den breda spridningen befäste dess plats i den folkliga föreställningsvärlden. Den har blivit en ikonisk bild av amerikansk konst från det tidiga 1900-talet och uppskattas för sin utopiska vision och tekniska skicklighet. Parrishs noggranna arbetssätt och unika färgskala bidrog till målningens dragningskraft och gjorde den omtyckt bland både konstälskare och allmänhet.