Var du kan se Alexander Liberman

Alexander Libermans verk finns i många offentliga samlingar. I USA finns de bland annat på Albright-Knox Art Gallery (Buffalo, New York), Allen Memorial Art Museum (Oberlin, Ohio), Dallas Museum of Art och Los Angeles County Museum of Art. Flera institutioner i New York har också hans verk, till exempel Solomon R. Guggenheim Museum och Metropolitan Museum of Art. Andra platser är Minneapolis Institute of Arts och Virginia Museum of Fine Arts (Richmond). Utanför USA kan man se Libermans konst på Royal Ontario Museum i Toronto, Galleria internazionale d'arte moderna (Ca' Pesaro, Venedig) och Wilhelm Hack Museum (Ludwigshafen). Hans verk finns även i Moskva, på Allryska museet för dekorativ och folklig konst, samt i Centralstatens arkiv för litteratur och konst.

Alexander Liberman (1912^[1]-1994^[1]) var en rysk-amerikansk konstnär och skulptör, mest känd för sina storskaliga, abstrakta metallskulpturer. Även om han främst är uppmärksammad för sitt måleri och sin skulptur producerade han också tryck. Till skillnad från unika verk framställs tryck i flera exemplar, vilket gör att de kan nå en bredare publik till en lägre kostnad. Som medium går tryckkonsten tillbaka århundraden, med tidiga exempel från det forntida Egypten och Kina. I Europa blomstrade tryckkonsten efter att papper blivit lättillgängligt i slutet av 1300-talet. Konstnärer började signera sina tryck under den senare delen av 1800-talet. Detta bidrog till att skilja originalgrafik från reproduktioner och att bekräfta ett trycks äkthet. Praxisen att begränsa upplagornas storlek och numrera dem uppstod också ungefär vid denna tid, vilket gav konstnären större kontroll över marknaden. Vissa konstnärer använder tryck för att utforska idéer som etablerats i andra medier. Josef Albers använde till exempel screentryck för att studera färginteraktioner, medan Jean Dubuffet använde litografi för att fördjupa sina texturologiska experiment. Alexander Libermans tryck är en förlängning av hans bredare konstnärliga praktik och speglar hans intresse för form, färg och geometrisk abstraktion.

Alexander Liberman (1912^[1]-1999^[1]) var en amerikansk abstrakt expressionistisk målare, skulptör och tidskriftsredaktör. Hans målningar från 1950^[1]-talet är betydelsefulla som tidiga exempel på en tendens mot "systemiskt måleri". Detta förhållningssätt förenade formell ekonomi och ytans prydlighet med färgens fullhet. Hans symmetriska kompositioner, tillsammans med de av Sol LeWitt och Agnes Martin, betonade formernas helhetliga egenskaper. Libermans verk är också betydelsefulla på grund av sin rörelse mot opersonlighet. Hans målningar från denna period formgavs av honom men utfördes av arbetare; detta föregrep senare praxis som betonade konstnärens konceptuella handling framför den fysiska hanteringen av ett medium. En symmetrisk målning av Liberman ställdes ut på Guggenheimmuseet 1951. Dess totala frånvaro av handens spår kommenterades vid tiden. Vid 1960 hade hans cirklar blivit stramare, och den färgade tonen hade blivit oförkroppsligad, utan spår av modellering eller strukturell variation.

Alexander Liberman arbetade med måleri, skulptur och fotografi och använde varierande tekniker och material. I början av 1900-talet kombinerade Alexander Archipenko olika material och målade ytor i sina ”Sculpto-Peintures”. Under mitten av 1920^[1]-talet uppfann han också ”Archipentura”, kinetiska målningar. Senare, under 1940- och 1950-talen, skapade Archipenko elektriskt belysta plastskulpturer. I sina tidiga konstruktioner använde han reflekterande ytor, till exempel polerad metall, speglar och glas. Senare begränsade han sig till målat trä och metall. Archipenko hävdade också att icke-plastiska material oundvikligen har en geometrisk karaktär. Han använde plana skivor, metallplåt, glas eller speglar, skar ut mönster och lade materialen i lager för att skapa en ny estetik.

Alexander Libermans verk påverkade flera konstnärer genom hans utforskning av färg, form och yta. Hans tidiga symmetriska målningar, som *Diptych. One Way* (1950^[1]), undersökte symmetri som fulländning. Den oklanderliga finishen, förknippad med internationell geometrisk konst, fördes upp i en fysisk skala som kunde mäta sig med de tidigare amerikanska modernisternas verk. Några av Libermans målningar från perioden formgavs av honom men utfördes av hantverkare. Det förebådade senare arbetssätt där konstnärens konceptuella handling betonades framför den fysiska kontakten med ett medium. Hans systematiska metod förenade enkla former med fyllig färg och påverkade konstnärer med icke-expressionistiska uttryck. Sådana tendenser hyllades som Timeless Forms senaste förkroppsligande, exempelvis hos Jules Langsners grupp Abstract Classicists på västkusten. Vissa konstnärer använde det platta, ytorienterade figurativa måleriet för att gå förbi den abstrakta expressionismen.

Under 1950^[1]-talet fann Alexander Liberman inspiration hos konstnärerna i New York-skolan. Han såg verk av Pollock, de Kooning och Rothko, som blev hans mentorer. Han såg också verk av Still, Newman och andra på Betty Parsons galleri. Han besökte Gottliebs, Stamos, Reinhardts och Baziotes hem och ateljéer. Libermans målningar från denna period utformades och utfördes av arbetare, vilket föregriper senare praxis. Detta knyter honom till Malevich, vars suprematistiska kompositioner återgavs som blyertsteckningar i hans bok *The Non-Objective World*. Reinhardt påbörjade sina symmetriska enfärgade målningar 1953, som gradvis mörknade genom 1950-talet och kulminerade 1960 med svarta kvadrater. Newmans utställning 1958 på Bennington College, som upprepades i New York året därpå, hade också stor genomslagskraft. År 1960 blev Nolands cirklar tätare, och den färgade ytan blev alltmer kroppslös. Vid 1963 hade ett konceptuellt förhållningssätt till måleriet blivit alltmer utbrett.

Alexander Liberman, född i Kiev, Ryssland, 1912^[1], var en mångsidig konstnär känd för sitt arbete som målare, skulptör, fotograf och konstnärlig ledare för tidskrifter. År 1921^[1] flyttade hans familj från Ryssland, och 1924 befann han sig i Paris, där han studerade konst. I slutet av 1920-talet hade Liberman träffat konstnärer som Marc Chagall och Fernand Léger. Han blev konstnärlig ledare för tidskriften *Vu* från 1932 till 1936, varefter han ägnade sig åt måleri, skrivande och filmskapande. Tvingad att fly Frankrike under andra världskriget kom Liberman till New York 1941 och började arbeta för tidskriften *Vogue*. Efter kriget återupptog han måleriet och lärde sig 1959 svetsa, vilket resulterade i hans första svetsade skulptur. Hans första separatutställning ägde rum 1960 på Betty Parsons Gallery i New York. Även om det är svårt att peka ut ett enda ’mest känt verk’ nämns ofta *Sixteen Ways* (1951), med sin utforskning av cirkeln. Jewish Museum i New York höll en separatutställning av hans skulptur 1966, och en retrospektiv utställning ägde rum på Corcoran Gallery of Art i Washington, D.C., 1970.

Alexander Liberman förknippas med flera abstrakta rörelser, däribland abstrakt expressionism och hard edge-måleri. Under 1940^[1]-talet fick begreppet abstrakt expressionism spridning som beteckning på New York-målarnas konstnärskap. Harold Rosenberg introducerade senare "action painting" för att lyfta fram själva målningsprocessen, och betraktade duken som en arena för självskapande genom spontan handling. Libermans konstnärskap från 1950-talet uppvisar en fläckfri finish och stor skala, i linje med den internationella geometriska konsten. Vid 1950 uppvisade hans målningar symmetri, och vid 1953 skapade han aktiverade fält utan gestiska markeringar. En av hans symmetriska målningar ställdes ut på Guggenheim Museum 1951. Termen "hard edge" användes för att beskriva en utveckling som förenade formens sparsamhet, prydliga ytor och färgens fullhet, utan att anspela på tidigare geometrisk konst. Den betonade de asymmetriska formernas helhetsegenskaper, vilket syns i Smiths och Kellys verk, samt de symmetriska kompositionerna i Libermans och Martins verk.