Var du kan se Bada Shanren

Bada Shanrens verk kan ses på museer med betydande samlingar av kinesisk konst. I Storbritannien har British Museum och Victoria & Albert Museum (V&A) i London omfattande samlingar av kinesisk konst, inklusive målningar och keramik. Ashmolean Museum vid University of Oxford har också en samling tidig kinesisk keramik och en växande samling samtida kinesiskt måleri. Sir Percival David Foundation of Chinese^[1] Art (SOAS), även det i London, hyser en av världens finaste samlingar av kinesisk keramik. Utanför Storbritannien har Musée Guimet i Paris en kinesisk avdelning med omkring 20 000 föremål, som täcker sju årtusenden av kinesisk konst. Hong Kong Museum of Art har gallerier inriktade på kinesiska antikviteter, konsthantverk och målningar. National Palace Museum i Taipei hyser skatter från Förbjudna staden och andra exempel på klassisk kinesisk konst. Art Gallery of New South Wales i Sydney har kinesiska samlingar som täcker 7 000 år av konstnärlig utveckling.

Bada Shanren (född Zhu Da, ca 1626^[1]–1705^[1]) var en kinesisk målare och kalligraf under den tidiga Qingdynastin. Som medlem av den kejserliga Ming-familjen antog han sin pseudonym efter Mingdynastins fall 1644^[1]. Hans konst tolkas ofta som ett uttryck för sorg och motstånd. Grafiska tryck av Bada Shanrens verk erbjuder ett lättillgängligt sätt att ta del av hans särpräglade stil. Han är känd för sitt förenklade, uttrycksfulla penseldrag, och skildrar ofta fåglar, fiskar och blommor med en känsla av melankoli eller ironi. Hans kompositioner innehåller ofta stora tomma ytor, typiskt för den klassiska kinesiska stilen. När man granskar tryck av Bada Shanrens målningar bör man uppmärksamma penseldragens kvalitet och återgivningen av bläckets nyanser. Lägg också märke till förekomsten och stilen hos eventuella stämplar eller inskriptioner, vilka kan ge information om verkets historia och äkthet. Kännare av kinesisk konst granskar stämplar och kolofoner från på varandra följande samlare för att bedöma ett verks äkthet.

Bada Shanren (född Zhu Da, omkring 1626^[1], död 1705^[1]) var en nyskapande målare och kalligraf under det tidiga Qing-dynastin. Som medlem av den kejserliga Ming-familjen blev han buddistisk munk efter dynastins fall. Hans betydelse ligger i hans säregna sätt att skapa konst under en tid av intensiv konstnärlig självmedvetenhet. Vissa konstnärer och kritiker försökte ompröva konstnärens förhållande till det förflutna. En del förespråkade särprägel och originalitet. Bada Shanren använde penseldrag och kompositionsformer som skilde sig från kända stilar. Teoretiker som Shi Tao diskuterade hur man undvek de begränsningar som imitation innebar, och det medvetna avståndstagandet från imitation. Shi Tao menade att stilens syfte är att avlägsna personliga begränsningar. Varje människa har en stil i kraft av sitt individuella penseldrag. Personen finns i stilen, och mer specifikt i penseldraget. Bada Shanrens konst kan ses i ljuset av denna debatt om originalitet och konstnärens förhållande till historiska stilar.

Bada Shanren, verksam under 1600-talet, arbetade främst med tusch och pensel på papper. En säker behärskning av penseln var avgörande för hans teknik. Han blandade tusch med vatten för att få fram olika toner och effekter. Valet mellan papper och siden var också viktigt, eftersom samspelet mellan underlaget och tuschen påverkade slutresultatet. Olika papper absorberar olika mycket och påverkar penselföringens djup och kvalitet. Om exempelvis limningen i papperet hade brutits ned absorberade det mer tusch och gav en flammig effekt. Bada Shanrens penseldrag kan delas in i ”central point” (penselskaftet hålls vinkelrätt mot papperet) och ”slanting point” (penselskaftet hålls i 45 graders vinkel). Den sneda penselföringen användes för att återge texturer på klippytor. Han kan ha hållit handleden fri när han målade fria former och stött den mot underlaget när han utförde precisa strukturer.

Det är svårt att peka ut specifika konstnärer som direkt påverkats av Bada Shanren, men själva frågan om konstnärligt inflytande har analyserats av konsthistoriker. Willem de Kooning hävdade till exempel att Courbet var en referenspunkt för honom. Han menade att Courbet kunde gå genom en skog och se något konkret, till exempel barken på ett träd, och bli besatt av det. De Kooning föreslog tanken att samtida konstnärer ständigt påverkar de gamla mästarna. Han menade att någon som Clyfford Still, som förmodligen aldrig tittat på Monet, fick andra att se Monet. Paul Cézannes Bridge at Maincy (1879–80) frammanar Courbets Shaded Stream (1865). Jeff Walls fotografi The Drain (1989) har ikonografiska rötter som via Cézanne leder tillbaka till Courbet. Konstvärlden, både i teori och praktik, har blivit så pluralistisk att ingen rörelse eller stor konstnär skulle kunna dominera en betydande grupp. Om en målare ändå vill fundera över sin roll i samtidskonsten är det nästan omöjligt att bortse från det Picasso åstadkom med målarens grundmaterial: ritstiftet, duken och färgen.

Bada Shanren (född Zhu Da, omkring 1626^[1]-1705^[1]) var en kinesisk målare och kalligraf under den tidiga Qingperioden. Som medlem av Mingdynastins kejsarfamilj tog han sin tillflykt till buddhistkloster efter dynastins fall 1644^[1]. Sent i livet blev han yrkesverksam konstnär i Nanchang. Hans stil är personlig men har tydliga föregångare. Han fick kalligrafiutbildning som ung. Måleriet bygger på den äldre Zheskolans konstnärer, särskilt grundaren Dai Jin (1388-1462^[1]). Även Xu Wei (1521-1593) påverkade hans tuschmåleri. Senare utvecklade Bada Shanren en särpräglad, förenklad stil med breda penseldrag och stora tomma pappersytor. Motiven är ofta fåglar, fiskar och blommor, återgivna med ett unikt, nästan satiriskt uttryck. Han räknas till den tidiga Qingperiodens viktigaste individualistiska målare, även om influenserna kan spåras till äldre mästare.

Bada Shanren (cirka 1626^[1]–1705^[1]) är främst känd för sina till synes enkla målningar av fåglar, fiskar, frukter och blommor. Han arbetade ofta med monokromt tuschmåleri och använde få färger. Det är svårt att utse ett enda ”mest känt” verk, eftersom hans rykte bygger på den stora mängd målningar och kalligrafi han skapade efter 1660^[1]. Några enskilda verk är dock särskilt välkända. *Two Eagles* (cirka 1690-talet, Princeton University Art Museum) är ett ofta reproducerat exempel på hans fågelmålningar. Örnarna stirrar åt varsitt håll och uttrycker konstnärens egen känsla av rotlöshet och vrede efter Mingdynastins fall. *Fish and Rocks* (cirka 1690-talet, Freer Gallery of Art, Smithsonian Institution, Washington, D.C.) är en annan hyllad målning. Den visar en fisk i en lotusdamm, med de typiskt kraftfulla penseldragen och den ekonomiska kompositionen. Bada Shanrens målningar uppskattas för den uttrycksfulla penselföringen, den skenbara spontaniteten och den återhållna känsla de förmedlar. Hans särpräglade stil påverkade många senare kinesiska målare.

Bada Shanren (född Zhu Da, 1626^[1]–1705^[1]) beskrivs vanligen som en individualistisk målare. Denna beteckning skiljer honom från konstnärer verksamma inom den tidens ortodoxa traditioner. Under den tidiga Qingdynastin förblev många konstnärer trogna den fallna Mingdynastin. Bada, medlem av den kejserliga Ming-linjen, blev buddhistmunk efter dynastins fall. Sorg, bitterhet och cynism präglade hans liv. Hans konst uppvisar asymmetri och en känsla av surrealistisk förvandling. Hans penseldrag var djärvt och minimalistiskt; varje streck definierade volym och struktur. Badas tragiska liv fördjupade hans förakt för konstnärliga konventioner. Hans konst blev en gåtfull förklädnad för uppstudsigt uttryck. Hans kalligrafi, om än mer traditionell, behöll en individualistisk kvalitet. Andra individualistiska målare inkluderar Kuncan, Gong Xian och Shitao. Shitao, en släkting till Bada, förespråkade konstnärligt oberoende och gjorde uppror mot forna stilar. Dessa individualister utgör ett viktigt alternativ till det ortodoxa måleriet under en tid av politisk omvälvning.