Var du kan se Elizabeth Peyton

Elizabeth Peytons konstnärskap har ställts ut i stor omfattning, i både separat- och grupputställningar. Dessa utställningar har hållits på en rad museer och gallerier världen över. Bland de större institutioner som visat separatutställningar av hennes verk finns Kunstmuseum Wolfsburg (Tyskland), som höll en retrospektiv utställning 2016. Walker Art Center i Minneapolis arrangerade ”Live Forever: Elizabeth Peyton”, som turnerade till New Museum i New York, Whitechapel Gallery i London och Bonnefantenmuseum i Maastricht under 2008–2009. Tidigare i sin karriär hade Peyton en separatutställning på Aldrich Museum of Contemporary Art i Ridgefield, Connecticut, 1998. Hennes konstnärskap finns också i ett flertal offentliga samlingar. Dessa inkluderar Museum of Modern Art i New York, Centre Georges Pompidou i Paris och Tate Modern i London. Dessa samlingar säkerställer att exempel på hennes målningar, teckningar och tryck finns tillgängliga för allmänheten, även om specifika verk som visas kan variera. Den som vill se hennes konst bör kontrollera museernas webbplatser för aktuella utställningar eller information om samlingarna.

Elizabeth Peyton är känd för målningar och grafik, ofta porträtt av kändisar, historiska personer och vänner. Hennes konst utforskar ofta teman som ungdom, skönhet och intimitet. När man betraktar Peytons grafik är det bra att känna till viss grafisk terminologi. En upplaga är ett bestämt antal avdrag gjorda från en och samma matris, till exempel ett träblock eller en metallplåt. Konstnären bestämmer upplagans storlek. Varje tryck i en begränsad upplaga numreras vanligen, till exempel 35/100, där 100 är det totala antalet tryck och 35 är det enskilda tryckets nummer. Konstnärer skapar ibland ett litet antal konstnärsavdrag, märkta ”AP”. Konstnärliga tryckförläggare arbetar ibland med konstnärer i särskilda verkstäder. Dessa verkstäder är utrustade för olika processer, som träsnitt, etsning, litografi och screentryck. De lagerhåller specialpapper, färger och verktyg. Konstnären signerar och numrerar varje tryck, vanligen med blyertspenna, enligt vedertagna konventioner. Upplagenumret finns nere till vänster, titeln i mitten och signaturen till höger.

Elizabeth Peyton gjorde entré på New Yorks konstscen 1993 med en utställning av porträtt av kändisar på Chelsea Hotel. Hennes konst beskrivs ofta som en varmhjärtad hyllning till populärkulturen. Peyton använder öppet fotografier som källmaterial och hämtar inspiration från konstnärer som David Hockney. Bland Peytons motiv finns personer från popmusiken, som Kurt Cobain, Jarvis Cocker och Oasis-bröderna Gallagher, samt medlemmar av kungahus. Hennes målningar erbjuder en subjektiv tolkning av kändisporträttet. Samtidskonsten kännetecknas av pluralism, där många konstnärer utforskar mötet mellan konst och kommers. Peyton, tillsammans med konstnärer som Damien Hirst och Takashi Murakami, tillhör en generation som påverkats av popkonstens undersökningar av detta möte. Hennes porträtt kan ses som en fortsättning på popkonstens tradition att skildra kändisar, i fotspåren av Andy Warhols bilder av Elizabeth Taylor och andra kända personer.

Elizabeth Peyton är känd för att arbeta med en rad olika medier, bland annat måleri, teckning och grafik. Peytons målningar visar ofta intima porträtt av vänner, kändisar och historiska personer. Hon använder ofta akvarell och oljefärg på duk eller papper. Hennes färgapplicering är ofta tunn, med fina penseldrag. Denna teknik skapar en lysande effekt som låter underlaget skina igenom. I sina teckningar använder Peyton vanligtvis grafit, färgpenna eller bläck. Dessa verk delar samma intima och känsliga kvalitet som hennes målningar. Peyton har även utforskat grafik och skapat litografier och etsningar. Dessa tryck återger eller bearbetar ofta tidigare målningar och teckningar, vilket gör att hon kan utforska samma teman och motiv i olika medier.

Det är svårt att peka ut specifika konstnärer som direkt påverkades av Elizabeth Peyton. New York-skolans målare gjorde fortfarande sitt avtryck på 1980-talet. Enligt Joachimides definierade amerikanska kritiker rådande måleriortodoxier redan på 1950-talet. Dessa kritiker förklarade att verk skapade i och kring New York var den enda universellt godtagbara konsten. Robert Rosenblum skrev i katalogen till Zeitgeist, en översiktsutställning av måleri som hölls på Berlinische Galerie i Berlin 1982, och hävdade att de närmaste beröringspunkterna inom 1900-talets konst fanns hos expressionistiska strömningar från 1940- och 50-talen, både amerikanska och europeiska. 1980-talets målare delade en släktskap med New York-skolan genom sin gemensamma dragning till en medvetet primitiv stil, där turbulenta känslor svallar i flytande rum och där urgamla symboler skildras med avsiktlig råhet.

Elizabeth Peyton trädde fram under en förnyad våg av intresse för figurativt måleri på 1990-talet. Hennes konst förknippas ofta med en bredare återgång till porträttkonst och subjektiv gestaltning inom samtidskonsten. Även om hon inte är formellt knuten till någon särskild rörelse ansluter Peytons intima och stiliserade porträtt till flera konstnärliga strömningar. Hennes fokus på personliga motiv och bruk av flytande linjer och lavering för tankarna till romantiken. Vissa kritiker har noterat inflytandet från konstnärer som David Hockney och Andy Warhol på hennes förhållningssätt till porträttmåleri. Detta inflytande syns i hennes val av motiv, ofta hämtade från populärkultur, mode och historiska gestalter. Peytons målningar, teckningar och tryck skildrar ofta konstnärer, musiker och kändisar som hon beundrar, samt vänner och bekanta. Hennes konst kännetecknas av en särpräglad estetik som förenar en känslig touch med en samtida känsla. Hon fångar en känsla av ungdomlig skönhet och melankolisk självrannsakan. Hennes förhållningssätt skiljer henne från mer konceptuella eller ironiska strömningar inom samtidskonsten.

Elizabeth Peyton är känd för sina porträtt. Hon arbetar i flera medier, däribland teckning, akvarell och olja. Modellerna är ofta hennes vänner, andra konstnärer, historiska personer och kändisar. Peyton blev uppmärksammad på 1990-talet, då storskalig fotografi och installationskonst dominerade konstvärlden. Hennes små, intima porträtt erbjöd ett alternativ. Hon skildrar ofta modellerna i en lös, skissartad stil som ger verken en känsla av närhet och omedelbarhet. Målningarna väcker ofta romantik och melankoli. Peyton har nämnt konstnärer som David Hockney, Andy Warhol och Édouard Manet som influenser. Hon omtolkar porträtttraditionen ur ett samtida perspektiv. Verken utforskar skönhet, ungdom och kändisskap. Hon har haft separatutställningar vid institutioner som Royal Academy i London och New Museum i New York.

Elizabeth Peyton är känd för sina intima porträtt av kulturpersonligheter och personliga bekanta. Modellerna sträcker sig från musiker som Kurt Cobain och Liam Gallagher till historiska personer som Napoleon och Oscar Wilde.