Var du kan se Charles Ginner

Charles Ginners konstnärskap kan ses i flera offentliga samlingar. I Storbritannien ingår Brighton Museum & Art Gallery (Royal Pavilion Gardens, Brighton); Manchester Art Gallery (Mosley Street, Manchester); National Museums of Scotland, Royal Museum (Chambers Street, Edinburgh); samt Victoria & Albert Museum (Cromwell Road, London). Andra platser är Courtauld Institute of Art Gallery (Somerset House, Strand, London), National Gallery (Trafalgar Square, London), National Portrait Gallery (2 Saint Martin's Place, London) och Tate Gallery (Millbank, London). Museer utanför Storbritannien som äger hans verk inkluderar Los Angeles County Museum of Art (LACMA) i Los Angeles, Metropolitan Museum of Art i New York, Minneapolis Institute of Arts, Museum of Modern Art i New York, Royal Ontario Museum i Toronto och Virginia Museum of Fine Arts i Richmond, Virginia. Hans konstnärskap finns även på Charles Hosmer Morse Museum of American Art (Winter Park, Florida) och Wolfsonian at Florida International University (Miami Beach, Florida).

Charles Ginner var en brittisk målare, påverkad av postimpressionismen. Han är mest känd som medlem av Camden Town Group och för sina stadsmotiv. Även om Ginner främst är känd för sina oljemålningar skapade han även ett begränsat antal tryck. Dessa tryck, liksom hans målningar, skildrar ofta stadsbilder och arkitektoniska motiv. Han föredrog linoleumsnitt och träsnitt, som passade hans intresse för djärva former och starka kontraster. Ginners tryck kännetecknas av förenklade former och uppmärksamhet på detaljer. De visar ett intresse för byggnaders texturer och ljusets och skuggans effekter. Hans angreppssätt på grafik ansluter till hans "nyrealistiska" estetik, som syftade till att fånga det moderna livets väsen genom noggrann observation. Hans tryck erbjuder en mer tillgänglig ingång för samlare intresserade av hans verk, jämfört med hans dyrare målningar. De ger inblick i hans konstnärliga vision och hans engagemang i urbana teman.

Charles Ginner, född i Cannes 1878, hade stor betydelse för tidigt 1900-tals brittiska konströrelser. Han studerade vid Académie Vitti och École des Beaux-Arts innan han flyttade till London. Ginner blev medlem i Fitzroy Street Group, Camden Town Group, London Group och Cumberland Market Group. Hans vänskap med konstnärer som Harold Gilman påverkade hans konstnärliga utveckling. 1911 tog Ginner med Gilman till Paris, där de såg Bernheim-samlingen. Ginners konst uppvisar postimpressionistiska influenser, särskilt från Van Gogh och Monet. Hans målning från 1912, *Victoria Embankment Gardens*, visar Van Goghs inflytande, medan dess parlamentsbyggnad anspelar på Monet. Ginner ville måla distinkt engelska motiv, bland annat Londonvyer som Piccadilly Circus och Leicester Square. Ginner formulerade, tillsammans med Gilman, en nyrealistisk trosbekännelse, publicerad i *The New Age* 1914. Nyrealismen syftade till att röra sig bort från imiterande måleri mot ett närmare studium av natur och teknik. Hans målning *The Wild Ducks* (1911/12) visar hans detaljerade teknik, med små stänk av tjock färg i rena kulörer. Gilman ägde *The Wild Ducks*, och den förekommer i Gilmans *Girl with a Teacup*. Ginner blev ARA 1945 och dog 1952.

Charles Ginner använde en rad tekniker och material i sin konst. Teknisk kunskap ger underlag för konsthistorien, och det är viktigt att förstå de processer konstnärer använder. Konstnärer gör viktiga val som ligger utanför materialens begränsningar. Det är viktigt att förstå samspelet mellan mediets och teknikens egenskaper och de estetiska beslut konstnären fattar. Några av de grafiska tekniker som stod konstnärer till buds är träsnitt, metallgravyr och etsning. Vid träsnitt överförs bilden från de upphöjda delarna av ett träblock till papper; delar av blocket skärs bort med kniv, mejsel eller hålmejsel. Metallgravyr innebär att man gräver ut linjerna i mönstret ur en metallplåt med en gravstickel. Etsning är en djuptrycksmetod där en metallplåt täcks med syrafast vax, mönstret ristas in i vaxet, och plåten placeras sedan i ett syrabad.

Charles Ginners inflytande syns tydligast i hans nära vänskaper och samarbeten med andra konstnärer. Han träffade Harold Gilman och Spencer Gore 1910 efter att ha flyttat till London. Ginner anslöt sig till Fitzroy Street Group, Camden Town Group, London Group och Cumberland Market Group, vilket visar hans aktiva deltagande i konstnärliga kretsar. Ginner och Gilman blev särskilt nära vänner. År 1911 tog Ginner med Gilman till Paris, där de såg Bernheim-samlingen. Ginners entusiasm för Van Gogh syns tydligt i hans målning Victoria Embankment Gardens (1912), som har stilistiska kopplingar till Van Goghs trädgårdsmålningar från Arles. Gilman ägde Ginners The Wild Ducks (1911/12) och lät den synas i bakgrunden i sin Girl with a Teacup. Ginner och Gilman ställde ut tillsammans som nyrealister 1914 och publicerade samma år ett manifest i The New Age. Deras nyrealism strävade efter att komma bort från imiterande målningsformler baserade på konstnärer som Van Gogh, Gauguin och Cézanne, och betonade i stället studiet av natur och teknik.

Charles Ginner (1878–1952), född i Cannes, Frankrike, studerade vid Académie Vitti, sedan vid École des Beaux-Arts, och därefter återigen vid Vitti under Anglada-Camarasa mellan 1904 och 1908. Hans tidiga stilleben använde tjock impasto i lysande färger, ett förhållningssätt som imponerade på Allied Artists' Association när Ginner ställde ut där 1908. Frank Rutter mindes att Gore anmärkte: ”Den här mannen är en målare.” Ginner flyttade till London 1910, gick med i Fitzroy Street Group och blev en av grundarna av Camden Town Group. Han träffade Harold Gilman, och de två konstnärerna blev nära vänner; Ginner tog med Gilman till Paris 1911. Efter att ha sett Bernheim-samlingen skrev Ginner om ”ett rum helt dekorerat med verk av Van Gogh, en syn av oöverträffad skönhet och intensitet.” Hans verk Victoria Embankment Gardens från 1912 gör en tydlig gest mot Van Goghs Arles-trädgårdsmålningar; paletten och Houses of Parliament antyder också en koppling till Monet. Vid 1912 hade Ginner utvecklat en teknik med små penseldrag av tjock, ren färg, applicerad rytmiskt för att framhäva varje detalj. Rutter jämförde Ginners noggrannhet med de prerafaelitiska målarnas.

Charles Ginner, född i Cannes, Frankrike, 1878, är känd för sitt engagemang i flera brittiska konstnärsgrupper, bland annat Camden Town Group och London Group. Han studerade måleri vid Académie Vitti och École des Beaux-Arts innan han flyttade till England 1908. Ginner ställde ut med Allied Artists' Association (AAA) och blev senare medgrundare av flera konstnärsgrupper. Hans målning *Victoria Embankment Gardens*, fullbordad 1912, hör till hans mest kända verk. Den visar inflytande från Vincent van Gogh, särskilt van Goghs *Arles Garden*-målningar. Verket har pastellfärgad himmel, som påminner om Claude Monet, och speglar Ginners intresse för att måla tydligt engelska motiv. Tidigare, 1908, väckte hans *Tache decorative-tulipes* uppmärksamhet för sin användning av tjock pastositet och lysande färger, influerad av Anglade y Camarasa. Ett annat betydande verk, *The Wild Ducks* (1911/12), visar Ginners minutiösa teknik, med små drag av tjock, ren färg för att markera varje detalj.

Charles Ginner, född i Cannes 1878, förknippas med flera brittiska konströrelser från 1900-talets början. Han studerade måleri i Paris och flyttade till London 1908. Där gick han med i Fitzroy Street Group och blev en av grundarna av Camden Town Group. Senare hjälpte han också till att grunda London Group och Cumberland Market Group. I de tidiga verken märks lärarnas inflytande, särskilt Anglade y Camarasa. Målningen Tache decorative - tulipes (1908) visar hans tjocka impastofärg och lysande kulörer. Hanteringen gjorde intryck när han ställde ut med Allied Artists' Association 1908. År 1911 reste Ginner till Paris med Harold Gilman och såg Bernheimsamlingen. Han fängslades särskilt av Van Goghs verk. Målningen Victoria Embankment Gardens från 1912 visar påverkan från Van Goghs trädgårdsmålningar i Arles. Ginner ville dock måla utpräglat engelska motiv, bland annat Londonvyer. I januari 1914 publicerade han ett manifest för nyrealismen i The New Age. Han ville lämna det han såg som efterbildande måleri grundat på Van Gogh, Gauguin och Cézanne och i stället fokusera på studiet av natur och teknik.