Var du kan se Agostino Tassi

Det är svårt att fastställa exakt var man kan se verk av Agostino Tassi. Många museer och samlingar runt om i världen har målningar, men utan en catalogue raisonné eller samlingsförteckning är det omöjligt att säga vilka som har verk av Tassi. Dessutom är många målningar inte utställda för allmänheten. De kan finnas i magasin eller vara utlånade. Museer roterar också regelbundet sina utställningar. Målningar kan komma och gå från visning. Om du planerar att se en specifik målning är det alltid bäst att kontakta museet i förväg. Målningar av Nicolas Poussin finns till exempel på Musée Fesch (Ajaccio, Korsika), Baltimore Museum of Art, den jugoslaviska presidentens palats (Belgrad), Belvoir Castle (Leicestershire), Staatliche Museen (Berlin, öst och väst), Barber Institute of Fine Arts, University of Birmingham (England), Museum of Fine Arts (Boston), och Musée des Beaux-Arts (Caen).

Agostino Tassi (1580^[2]-1644^[2]) var en italiensk målare från tidig barock, huvudsakligen verksam i Rom och Genua. Även om han inte är lika känd som några av sina samtida ligger Tassis betydelse i hans inflytande på andra konstnärer, särskilt som lärare till Claude Lorrain. Tassi specialiserade sig på att måla *quadratura*, illusionistiska arkitekturmålningar, samt sjölandskap. Dessa färdigheter var mycket eftertraktade för att dekorera palats och villor. Hans fresker kan ses i Palazzo Pamphilj och Villa Lante i Rom. Hans förmåga att skapa övertygande illusioner av djup och rum var nyskapande för sin tid. Utöver sina konstnärliga färdigheter präglades Tassis liv av kontroverser. Han anklagades för att ha våldtagit Artemisia Gentileschi, en kollega inom måleriet. Rättegången och dess skandalösa detaljer har gjort Tassi till en intressant gestalt i studier av kön och makt inom konstvärlden. Även om hans målningar fortsätter att studeras för sitt konstnärliga värde ger hans levnadshistoria inblick i den sociala dynamiken i 1600-talets Italien.

Agostino Tassi var en italiensk barockmålare, huvudsakligen verksam i Rom, specialiserad på arkitektoniska interiörer och marina motiv. Den additiva processen innebär att en form modelleras i ett mjukt material, som lera, gips eller skulptörsvax, innan den gjuts i brons. Gjutningen slutförs i ett gjuteri av specialiserade hantverkare; konstnären övervakar vanligtvis denna del. Berninis ateljé använde gesso, en vit blandning av djurlim och krita, som en grunderande och utjämnande beläggning innan förgyllning eller målning av en terrakotta. Bolus, en färgliknande blandning av djurlim, järnoxid och lera, applicerades över det utjämnade gessot. Den gav en säker yta för metallblad, så att det tålde polering. Vattenförgyllning innebär att förgyllaren återaktiverar bindemedlet i bolusen med hett vatten och sedan applicerar metallbladet med en bred, platt pensel. När det stelnat polerar förgyllaren det med en agatsten eller en djurtand. Oljeförgyllning kunde appliceras över gesso eller direkt på den obehandlade terrakottan. Den kan inte poleras; ytan får därför ett matt utseende, utan vattenförgyllningens glans. Tyg lindat runt fingrarna kunde jämna till leran. Använt fuktigt gav det ett mjukare, jämnare utseende.

Agostino Tassis inflytande syns tydligast i Artemisia Gentileschis konstnärskap, dotter till Orazio Gentileschi. Artemisia, själv en begåvad och framgångsrik målare, våldtogs av Tassi. Orazio Gentileschi, som en gång stod Caravaggio nära, var en av få konstnärer i den kretsen som uppnådde betydande konstnärlig förtjänst. Han blev så småningom hovmålare åt Charles I och dog i London 1639^[2]. Andra konstnärer, som Mario Minniti och Cecco Boneri, som stod Caravaggio nära, lyckades inte lämna något betydande avtryck i konsthistorien. Giovanni Baglione, trots att han var Caravaggios motståndare och biograf, fick uppdrag av påvar, furstar och aristokrater, men minns man honom främst för hans koppling till Caravaggio. Annibale Carracci, påverkad av Titian, inledde barockstilen i Rom tillsammans med Caravaggio. Hans väggmålningar i Palazzo Farnese, påbörjade 1597, hade ett betydande inflytande på europeisk konst under 1500-talet.

Agostino Tassis konstnärliga utveckling ägde rum i en miljö där konstnärer rutinmässigt studerade och efterliknade mästarna. Studenter fick ”en lätthet i vanan” genom att imitera beundrade konstnärers uppfinningsrikedom och sätt. Romarna, venetianarna, parmesanerna och bolognesarna ansågs föredömliga. Raphael beundrades för sin gåva till uppfinningsrikedom och naturliga behag, Michelangelo för sin kraftfulla formgivning. Giulio Romano avslöjade ”Apollons heliga mysterier” i sin måleriets poesi. Correggio utmärkte sig i breda ljuseffekter och fint färgspel, medan Titian behärskade färgharmoni. Annibale Carracci tog upp det bästa hos alla dessa konstnärer. Nicolas Poussin, som anlände till Rom vid 30 års ålder, upplevde sin utbildning som otillräcklig och gick i praktiken tillbaka till skolbänken. Han studerade anatomi, geometri och perspektiv och tecknade efter modeller i Domenichinos och Andrea Sacchis ateljéer. Poussin påverkades djupt av konsten omkring honom, däribland antiken och mästare som Raphael, Michelangelo och Titian. Han influerades även av Carracci-familjen och drogs, trots att han ignorerade Michelangelo och Caravaggio, särskilt till Domenichinos *Flagellation of St Andrew*.

Agostino Tassi är mest känd för sin skicklighet inom perspektiv och kvadratura, en form av illusionistiskt måleri som skapar intrycket av utökat rum. Även om han skapade fristående målningar samarbetade han ofta med andra konstnärer och stod för den arkitektoniska inramningen i deras kompositioner. Ett tydligt exempel på Tassis kvadratura är hans arbete i Guercinos fresk *Aurora* (1621^[2]) på Casino Ludovisi i Rom. Tassi skapade de fingerade arkitektoniska miljöerna, vilka, i kombination med Guercinos gestalter och ett *di sotto in sù*-perspektiv (sett underifrån), får taket att tyckas öppna sig mot himlen. Fresken, beställd av kardinal Ludovico Ludovisi för att fira sin farbrors val till påve, skildrar Aurora, gryningens gudinna, i sin vagn. Illusionen är så övertygande att den målade arkitekturen förefaller förlänga rummets verkliga arkitektur.

Agostino Tassi var en italiensk målare under barocken (ungefär tidigt 1600^[2]-tal till mitten av 1700-talet). Barockstilen, som först uppstod i Italien, kännetecknas av dynamik och rörelse. Barockkonstnärer strävade efter att ersätta renässansens ordnade sammanhang med mer energiska kompositioner. Målare som Peter Paul Rubens, som bodde i Italien mellan 1600 och 1608, utvecklade tekniker för barockens rörelse. Rubens byggde upp kompositioner kring en dynamisk spirallinje, en "kraftlinje" som ger liv åt hela bilden. Gestalter vrider och vänder sig; till och med draperier flödar. Italienska konstnärer nådde ett motsvarande stadium på 1620-talet; Berninis skulpturer har till exempel en liknande tråd av energi och tredimensionell konception.

Agostino Tassi är numera främst ihågkommen genom Artemisia Gentileschis historia, eftersom han dömdes för att ha våldtagit henne. Han är också känd som Claude Lorrains lärare; Lorrain kom att prägla det europeiska måleriet under två århundraden.