Ett slående träsnitt från 1544 av Hans Baldung som föreställer en fallen brudgum och en häxa, som fångar den mörka folkloren under den nordiska renässansen.

Hans Baldung, ofta känd som Grien, producerade detta träsnitt 1544. Det är fortfarande ett av de mest gåtfulla verken från den nordiska renässansen. Kompositionen föreställer en brudgum som ligger medvetslös på golvet i ett stall, hans kropp utspridd i ett förkortat perspektiv. Bredvid honom ligger en högaffel, vilket antyder hans plötsliga kollaps under rutinmässigt arbete. Ovanför honom står en häst i en spilta, medan en häxa dyker upp i det övre högra hörnet, hållande en fackla och utförande en besvärjelse. Bildspråket bygger på samtida folktro om häxeri och det övernaturliga. Baldung utforskade ofta teman som ockultism, döden och det erotiska, och använde ofta sina tryck för att undersöka sin tids ångest. Den tekniska utförandet visar hans mästerskap inom träsnittstekniken, där han använde tät skraffering för att skapa volym och skugga. Kontrasten mellan brudgummens jordnära, fysiska verklighet och häxans eteriska, illvilliga närvaro skapar en känsla av obehag. Detta tryck är en del av ett bredare intresse för det groteska och det kusliga som kännetecknade mycket av Baldungs produktion. Inkluderingen av konstnärens monogram, HB, längst ner till höger bekräftar hans upphovsmannaskap. Verket inbjuder betraktaren att begrunda skärningspunkten mellan vardagslivet och de irrationella krafter som man trodde styrde världen på 1500-talet. Genom att placera betraktaren i en låg vinkel tvingar Baldung fram ett intimt möte med den fallna figuren, vilket förstärker scenens dramatiska spänning. Hästen, ofta en symbol för otämjd natur eller passion, betraktar scenen med ett lugnt, nästan avlägset uttryck, vilket ytterligare bidrar till berättelsens mystik.