En kontemplativ modernistisk assemblage av den ungerske konstnären Endre Bálint, med en mörk träådrad yta, ett silhuettkärl och en förgylld geometrisk accent.

Endre Bálint var en central figur inom den ungerska avantgardet, känd för sin förmåga att syntetisera surrealistiska bilder med materialkvaliteterna i sin omgivning. De profundis demonstrerar hans karaktäristiska förhållningssätt till assemblage, där underlagets fysiska textur blir lika meningsfull som de målade elementen. Verket har en mörk, träådrig bakgrund som antyder en känsla av djup eller skugga, mot vilken en skarp, silhuettliknande form av ett kärl är placerad. Nedanför detta introducerar ett dekorativt, snidat träelement en taktil, arkitektonisk kvalitet i kompositionen. Inkluderandet av ett triangulärt, förgyllt fragment ger en skarp kontrast till de omgivande dova tonerna och drar ögat mot verkets centrum. Bálint använde ofta funna föremål och återvunnet material och integrerade dem i sina kompositioner för att framkalla minne och historisk resonans. Detta verk speglar hans intresse för samspelet mellan träets organiska ådring och den geometriska precisionen i hans valda former. Titeln, latin för "från djupet", antyder en kontemplativ eller melankolisk stämning, i överensstämmelse med konstnärens utforskning av existentiella teman under hela sin karriär. Genom att kombinera traditionella hantverkselement med en modernistisk känslighet skapar Bálint ett visuellt språk som känns både arkaiskt och samtida. Kompositionen är balanserad men gåtfull och inbjuder betraktaren att överväga förhållandet mellan det kasserade föremålet och den förfinade konstnärliga gesten. Detta tryck fångar de subtila variationerna i träets ådring och den metalliska glansen hos den förgyllda sektionen, vilket bevarar den materiella integriteten hos den ursprungliga assemblagen. Det är ett stilla, meditativt verk som belönar noggrann inspektion av dess skiktade ytor och dämpade, atmosfäriska färgpalett.