En detaljerad gravyr av Jacob Matham föreställande de klassiska gudomarna Venus, Bacchus och Ceres, som illustrerar ordspråket om deras sammankopplade roller.

Denna gravyr av Jacob Matham avbildar den klassiska trion Venus, Bacchus och Ceres, ett motiv som har sina rötter i det latinska ordspråket 'Sine Cerere et Baccho friget Venus' (utan Ceres och Bacchus fryser Venus). Kompositionen återspeglar inflytandet från Hendrick Goltzius, Mathams styvfar och lärare, vars stilistiska förhållningssätt till den mänskliga formen präglade mycket av Haarlem-skolan under det sena sextonde århundradet.

Matham använder ett sofistikerat system av skraffering och korsskraffering för att modellera figurernas muskler, vilket skapar en känsla av volym och fysisk närvaro. Figurerna är arrangerade i en tät, skulptural gruppering. Bacchus, sittande till vänster, håller upp en bägare, medan Ceres intar förgrunden, med ryggen vänd mot betraktaren. Venus är placerad centralt, åtföljd av en bevingad Amor som håller ett knippe vete och vindruvor, symboler för den överflöd som förknippas med gudomarna. Bakgrunden har ett stiliserat träd och klippformationer, typiskt för periodens sätt att integrera figurer i en mytologisk miljö.

Som en framstående medlem av Haarlem-manieristerna uppvisar Matham en teknisk mästarfärdighet med gravyrstickeln. Linjerna är precisa och följer anatomins konturer för att antyda spänning och rörelse. Verket är ett exempel på tryckkulturen i Nederländerna, där reproduktionsgravyrer möjliggjorde spridning av komplexa allegoriska teman till en bredare publik. Kompositionen balanserar varje gudoms individuella attribut med ordspråkets kollektiva berättelse, och presenterar en scen som är både dekorativ och didaktisk i sina klassiska referenser.