En geometrisk abstraktion från 1935 av Balcomb Greene, med en balanserad komposition av ockra och gråa plan.

Balcomb Greene var en central figur i utvecklingen av amerikansk geometrisk abstraktion under 1930-talet. Detta verk, daterat 1935, återspeglar konstnärens tidiga engagemang i principerna för icke-objektiv konst. Kompositionen är strukturerad kring en serie korsande plan och kurvade former, som skapar en känsla av rumslig spänning utan att förlita sig på föreställande bilder. Greene använder en begränsad palett av ockra, skiffergrått och vitt. Dessa dämpade toner låter betraktaren fokusera på samspelet mellan geometriska former och den platta färgpåstrykningen. Den vertikala axeln fungerar som en stabiliserande kraft och förankrar de mer flytande, organiska kurvorna som upptar vänster och höger del av tavlan. Verket demonstrerar inflytandet från europeisk modernism, särskilt den syntetiska kubismens förhållningssätt till rum och form, som Greene anpassade för att passa sin egen utforskning av ren abstraktion. Till skillnad från hans senare, mer atmosfäriska och figurativa verk, definieras detta stycke av sin klarhet och precision. Formernas kanter är distinkta, och avsaknaden av textur betonar ytans tvådimensionella natur. Genom att ta bort narrativt innehåll inbjuder Greene till en undersökning av de formella relationerna mellan färg, linje och form. Detta tryck fångar de subtila variationerna i färgpåstrykningen och de specifika tonala kvaliteterna hos den ursprungliga tavlan, vilket ger en tydlig bild av konstnärens tidiga tekniska tillvägagångssätt för abstrakt konstruktion.