En dynamisk tusch- och akvarellteckning av den holländske konstnären Lucebert, som fångar två figurer i rörelse med gestuella linjer och jordnära toner.

Lucebert, född Lubertus Jacobus Swaanswijk, var en centralgestalt i den nederländska efterkrigstida avantgardet. Som poet och målare överbryggade hans verk ofta klyftan mellan språkligt uttryck och visuell form. Detta verk, med titeln Twee figuren (achtervolging), är daterat till 1977 och visar hans karaktäristiska förhållningssätt till den mänskliga figuren. Kompositionen fångar två varelser i rörelse, deras former återges med en känsla av brådska och spontanitet som överensstämmer med CoBrA-rörelsens intresse för rå, oförmedlad kreativitet.

Teckningen använder en kombination av flytande tuschlinjer och akvarellsköljningar. Figurerna är inte anatomiskt exakta; istället är de konstruerade genom gestuella märken som antyder spänning och jakt. Paletten domineras av jordnära gröna och dämpade toner, som utgör en bakgrund för de mörkare, mer aggressiva tuschstrecken som definierar kropparna. Lucebert hämtade ofta inspiration från barnkonst och folkliga traditioner, i strävan efter en direkthet som förbigick akademiska konventioner. Datumet, inskrivet av konstnären i den övre marginalen, bekräftar verkets ursprung i hans senare period, där hans stil hade mognat till en mycket personlig stenografi av former och rörelser.

I detta verk skapar interaktionen mellan de två figurerna en berättelse om jakt eller flykt. Bristen på en definierad bakgrund tvingar betraktaren att fokusera på det fysiska förhållandet mellan subjekten. Tuschlinjerna varierar i vikt, ibland framträdande som delikata konturer och andra gånger som tunga, mättade märken som förankrar figurerna på sidan. Denna balans mellan kontroll och kaos är typisk för hans produktion, vilket återspeglar en karriär ägnad åt att utforska gränserna för mänskligt uttryck genom både text och bild.