En nyimpressionistisk studie av en kvinna vid sin spegel, utförd i Théo van Rysselberghes karakteristiska divisionistiska stil.

Théo van Rysselberghe, en central figur i den belgiska nyimpressionistiska rörelsen, producerade detta verk 1906. Målningen föreställer en kvinna sittande framför en spegel, fångad i färd med att arrangera sitt hår. Kompositionen bygger på den divisionistiska tekniken, där små, distinkta färgprickar appliceras på duken för att skapa en lysande effekt när de ses på avstånd. Konstnären använder ett vetenskapligt förhållningssätt till optik, genom att placera komplementfärger sida vid sida för att generera en känsla av ljus och rörelse.

Motivet ses bakifrån, med hennes spegelbild synlig i spegelramen. Denna fördubbling av figuren tillför ett lager av psykologiskt djup till den intima scenen. Det scharlakansröda bandet i hennes hår ger en skarp kromatisk kontrast mot hudens och den omgivande interiörens mjukare, svalare toner. Van Rysselberghe uppvisar en mästerlig hantering av ljuset, då färgprickarna antyder tygets textur och glasets reflekterande yta. Bakgrunden har ett mönstrat tyg, som återges med samma noggranna uppmärksamhet på färglära som själva figuren.

Detta verk återspeglar konstnärens övergång från hans tidigare, mer strikta anslutning till Pointillismen mot en friare, mer uttrycksfull färganvändning. Penselarbetet förblir systematiskt, men det besitter en flytande mjukhet som mjukar upp kroppens konturer. Genom att fokusera på ett privat ögonblick av skönhetsvård, bjuder konstnären in betraktaren att observera ett lugnt, intimt utrymme. Verket förblir ett tydligt exempel på den tekniska stringens och de estetiska frågor som definierade den nyimpressionistiska kretsen i början av nittonhundratalet.