En dramatisk religiös komposition från 1857 av Léon Bonnat, som skildrar den bibliska uppståndelsen av Lasarus genom exakt anatomisk form och kontrollerad belysning.

Léon Bonnat målade detta verk 1857, under sina formativa år i Paris. Det skildrar den bibliska berättelsen om Jesus som återuppväcker Lasarus från de döda. Kompositionen följer konventionerna från den franska akademin, där anatomisk precision och ett tydligt, dramatiskt arrangemang av figurer prioriteras. Kristus står i mitten, med utsträckta armar i en befallande gest, medan Lasarus stiger fram ur gravens skuggor till vänster. Figurerna som omger scenen visar en rad reaktioner, från vördnad till hängivenhet, återgivna med den tekniska noggrannhet som förväntades under perioden.

Bonnat använder en kontrollerad palett, med djupa skuggor för att kontrastera mot de upplysta figurerna. Denna chiaroscuro-effekt riktar betraktarens uppmärksamhet mot interaktionen mellan Kristus och den nyväckta Lasarus. Draperingen av kläderna hanteras med noggrann uppmärksamhet på vikt och textur, vilket återspeglar konstnärens utbildning i den klassiska traditionen. Bakgrunden har en dämpad, bergig horisont, som ger en känsla av skala utan att distrahera från huvudhandlingen i förgrunden.

Denna målning är ett tidigt exempel på Bonnats förmåga att hantera storskaliga narrativa kompositioner. Även om han senare blev känd främst för sina porträtt, visar detta verk hans tidiga fokus på historiska och religiösa teman. Belysningen är avsiktlig och skapar en teatralisk atmosfär som överensstämmer med mitten av 1800-talets preferens för iscensatt, känslosam berättarkonst. Verket förblir ett tydligt exempel på de tekniska standarder som École des Beaux-Arts upprätthöll under mitten av 1800-talet, där tydlighet i form och narrativ läsbarhet var av yttersta vikt.