En dyster och stämningsfull skildring av den bibliska uppståndelsen, målad av Henry Ossawa Tanner år 1896.

Målad 1896, representerar "Lasarus uppståndelse" ett betydande ögonblick i Henry Ossawa Tanners karriär. Efter flytten till Paris flyttade Tanner sitt fokus mot bibliska motiv, och lämnade genremålningarna från sin tidigare amerikanska period. Detta verk gav honom en medalj vid Parissalongen och etablerade hans rykte inom den europeiska konstvärlden.

Kompositionen centrerar kring det mirakulösa ögonblicket då Lasarus reser sig från graven. Tanner använder en begränsad, jordnära palett dominerad av djupa bruna, ockra och dämpade vita nyanser. Belysningen är teatralisk och drar betraktarens blick mot den centrala figuren av Kristus och den framträdande Lasarus. Skuggor döljer periferin och skapar en känsla av intimitet och mystik inuti graven. Figurerna är återgivna med lös, uttrycksfull penselföring, vilket prioriterar emotionell tyngd framför exakt anatomisk detalj.

Tanner reste till Mellanöstern för att studera miljöerna och människorna i det Heliga landet, vilket låg till grund för autenciteten i kostymerna och atmosfären i hans religiösa verk. Målningen undviker den överdrivet sentimentala eller akademiska stil som var vanlig i sent 1800-talets religiösa konst. Istället förlitar den sig på en dämpad, tyst intensitet för att förmedla händelsens allvar. Interaktionen mellan figurerna är återhållsam, och fokuserar på vittnenas kollektiva vördnad snarare än dramatiska gester. Detta verk är fortfarande ett primärt exempel på Tanners förmåga att blanda traditionellt motiv med ett modernt, atmosfäriskt förhållningssätt till ljus och skugga.