En detaljerad 1600-talsgravyr av Simon Frisius som föreställer en scen från berättelsen om den barmhärtige samariern, med ett precist linjearbete och narrativt djup.

Denna gravyr av Simon Frisius föreställer en scen från berättelsen om den barmhärtige samariern, specifikt med referens till Lukas 10:31-32. Kompositionen fokuserar på prästens och levitens likgiltighet, som går förbi den sårade mannen som ligger på vägen. Frisius använder en distinkt etsningsteknik, med varierande linjetjocklek för att definiera trädens täta, lummiga bladverk och vattnets reflekterande yta. Figurerna är små i skala, placerade i en bredare, naturalistisk miljö som betonar offrets isolering.

Frisius var en betydande gestalt i utvecklingen av holländsk grafik. Hans arbete uppvisar ofta en mästerlig hantering av tonala variationer genom skraffering och korsskraffering. I detta verk balanserar konstnären de narrativa elementen med en detaljerad återgivning av miljön. Träden, återgivna med tunga, rytmiska linjer, skapar en känsla av inneslutning runt figurerna. Vattnet i förgrunden, komplett med näckrosblad, tillför en lugn, observerande kvalitet till scenen. Den latinska inskriptionen längst ner, "Negligunt vulneratum, Sacerdos et Levita", ger den moraliska kontexten för betraktaren, och identifierar figurerna som prästen och leviten som ignorerar den skadade mannen.

Trycket speglar den tekniska precision som var vanlig i den tidiga 1600-talets holländska grafik. Frisius samarbetade ofta med andra konstnärer, och anteckningen "H. Invent" antyder att detta tryck baserades på en design av Hendrick Goltzius. Verket är ett utmärkt exempel på hur bibliska berättelser integrerades i den bredare traditionen av holländsk tryckkultur, där miljön ofta har lika stor visuell vikt som de mänskliga subjekten. Trycket kännetecknas av dess tydliga, strukturerade förhållningssätt till rymd och dess disciplinerade linjearbete, vilket förblir ett kännetecken för Frisius produktion under denna period.