Georges de la Tours "Den nyfödda", cirka 1645-1648, exemplifierar barockens genremåleri genom dess dramatiska användning av ljus och skugga för att skildra en öm, realistisk scen av moderskap.

Georges de la Tours "Den nyfödda", målad cirka 1645-1648, är ett slående exempel på barockens genremåleri. La Tour, en fransk konstnär, är känd för sin dramatiska användning av ljus och skugga, en teknik känd som tenebrism, som han använder med stor effekt i detta verk. Målningen föreställer två kvinnor, varav en håller ett nyfött barn. Scenen belyses av ett enda ljus, vars ljus noggrant hanteras för att skapa en känsla av intimitet och stilla kontemplation. Figurerna är återgivna med en anmärkningsvärd realism, deras ansikten och händer visar spår av ålder och arbete. Färgpaletten är återhållsam, dominerad av varma röda, bruna och gräddfärgade toner, vilket bidrar till målningens övergripande känsla av lugn och ro. Kompositionen är enkel och balanserad, med figurerna arrangerade i en triangulär formation runt den nyföddas centrala punkt. Målningens ämne, ett barns födelse, är ett universellt tema som återfinns i olika kulturer och tidsperioder. La Tours tolkning är anmärkningsvärd för sin avsaknad av sentimentalitet; istället presenterar han en realistisk och osentimental bild av moderskap och familjeliv. Verket ingår nu i samlingarna på Musée des Beaux-Arts i Rennes.