En fresk från cykeln om den helige Franciskus liv i Assisi, som avbildar helgonet be om att vatten ska komma fram ur en klippa.

"Källans mirakel" är en fresk som finns i den övre kyrkan San Francesco i Assisi. Den ingår i cykeln som skildrar den helige Franciskus liv. Scenen illustrerar ett ögonblick då helgonet, utmattad och törstig under en resa, ber om vatten. Hans bön resulterar i att en källa springer fram ur klippan, vilket gör att hans följeslagare kan dricka.

Giotto använder en tydlig narrativ struktur. Den helige Franciskus befinner sig i centrum, knästående med händerna höjda i bön. Hans hållning förmedlar en känsla av fysisk tyngd och känslomässigt fokus. Till höger lutar sig en följeslagare framåt för att dricka från den nybildade vattenkällan. Till vänster står två andra figurer med en mula, vilket ger en känsla av skala och förankrar scenen i en igenkännbar, om än stiliserad, verklighet. Den klippiga terrängen är återgiven med förenklade, geometriska former, vilket var ett avsteg från de plattare, mer symboliska representationer som var vanliga i den föregående bysantinska traditionen.

Färgpaletten är återhållsam och förlitar sig på jordnära toner av brunt, ockra och grått, mot en mörk, atmosfärisk himmel. Detta val riktar uppmärksamheten mot figurerna och deras interaktion med miljön. Kompositionen balanserar de klippiga utsprångens vertikalitet med figurernas horisontella rörelse. Giotto använder ljus och skugga för att modellera munkarnas former, vilket ger dem en tredimensionell närvaro som var revolutionerande för perioden. Träden som sitter på klipporna lägger till en känsla av djup i bakgrunden, vilket antyder en större värld bortom den omedelbara händelsen. Detta verk demonstrerar skiftet mot humanism i konsten, där religiösa figurer avbildas med påtaglig fysisk närvaro och relaterbara mänskliga behov.