Ett raffinerat porträtt av Alfred Stevens, som fångar en kvinna i en blå kimono som reflekteras i en spegel, vilket återspeglar 1800-talets fascination för japonism.

Alfred Stevens, en belgisk målare verksam i Paris, producerade detta verk under japonismens höjdpunkt inom europeisk konst. Målningen föreställer en kvinna sedd bakifrån, med hennes reflektion fångad i en spegel. Hon bär en blå kimono dekorerad med blommiga motiv, ett plagg som signalerar fascinationen för östasiatisk estetik som var utbredd bland den parisiska borgarklassen under slutet av 1800-talet. Kompositionen bygger på samspelet mellan subjektet och hennes spegelbild, vilket skapar en känsla av tyst introspektion.

Stevens var känd för sin noggranna observation av samtida liv, särskilt de fashionabla kvinnornas hemmiljöer. Hans penselföring här är kontrollerad och fokuserar på sidenrockens texturer och det subtila ljuset som reflekteras från spegelns yta. Den djupröda bakgrunden utgör en kontrast till kimonons svala toner och drar blicken mot figuren. Inkluderingen av handfläkten, löst hållen vid hennes sida, förstärker det tematiska fokus på importerade kulturföremål. Detta verk undviker narrativ konstfullhet och föredrar istället att dokumentera tidens materiella kultur och privata vanor. Spegeln fungerar som ett medel för att utforska subjektets dualitet, genom att visa både hennes fysiska närvaro och hennes kontemplativa blick. Genom att fokusera på detaljer i klädsel och inredning ger Stevens en bild av periodens stilistiska preferenser, där det exotiska integrerades i hemmets vardagliga miljö.