En politisk satir från 1826 av George Cruikshank som kritiserar den brittiska bankkrisen och kollapsen av pappersvalutan genom metaforen om kråkskjutning.

George Cruikshank producerade denna etsning 1826, en period präglad av betydande ekonomisk instabilitet i Storbritannien. Verket fungerar som en bitande kritik av bankkrisen 1825–1826, som ledde till att ett flertal landsbygdsbanker gick omkull och ett efterföljande ras i allmänhetens förtroende för pappersvaluta.

Cruikshank använder den visuella metaforen av kråkskjutning för att skildra finansklassens rovdrift. Bankirerna visas som råkor, eller kråkor, som bär skuldsedlar i sina näbbar, medan figurerna nedan representerar de radikala reformatorerna och allmänheten, beväpnade med vapen och slagord som kräver hård valuta. Kompositionen är tät med text, pratbubblor och satirisk vers, en vanlig egenskap i den georgianska och tidiga viktorianska karikatyrtraditionen. Konstnären använder överdrivna fysiska drag och kaotisk handling för att förmedla tidens sociala oro.

Detta tryck fångar spänningen mellan den etablerade finansiella ordningen och de växande radikala rörelserna på 1820-talet. Inkluderandet av simpel vers i botten av bladet ger en narrativ ram för det visuella kaoset, och kopplar samman bilderna med den samtida diskursen om guldstandarden och banksektorns upplevda girighet. Som en primär källa ger verket en inblick i den allmänna uppfattningen om ekonomisk politik och pressens roll i att forma den politiska opinionen under Regency-perioden. Den handkolorerade etsningstekniken möjliggör en tydlig åtskillnad mellan de olika fraktionerna, där bankirerna ofta associeras med de papperspengar de utfärdade, i kontrast till de mer jordnära, om än aggressiva, figurerna bland allmänheten.