Ett fromt verk av Rogier van der Weyden som avbildar korsfästelsen, Jungfru Maria, Johannes och en knäböjande kartusianmunk.

Detta verk av Rogier van der Weyden skildrar den centrala kristna berättelsen om korsfästelsen, med en traditionell bladguld-bakgrund. Kompositionen visar den korsfäste Kristus i centrum, flankerad av Jungfru Maria till vänster och Johannes evangelisten till höger. En knäböjande kartusianmunk befinner sig i förgrunden, hans närvaro antyder en privat andaktlig funktion för den ursprungliga beställningen. Figurerna uppvisar den karakteristiska känslomässiga återhållsamheten och den precisa anatomiska observationen som förknippas med konstnärens produktion under mitten av 1400-talet.

Målningen uppvisar en mästerlig oljeteknik, vilket möjliggör en subtil återgivning av tygveck och ett delikat spel av ljus över figurerna. Jungfru Maria är draperad i tunga, mörka dräkter som kontrasterar mot munkens skarpt vita habit, medan Johannes är avbildad i ett djuprött plagg. Inkluderandet av en dödskalle och ben vid korsets fot fungerar som ett memento mori, ett vanligt element i nordeuropeisk religiös konst från perioden. Den guldiga bakgrunden, även om den är traditionell, skapar ett platt, eteriskt rum som tvingar betraktaren att fokusera på karaktärernas fysiska lidande och andliga hängivenhet. Van der Weyden undviker överdriven utsmyckning och väljer istället att fokusera på scenens psykologiska tyngd. Figurerna är återgivna med en känsla av tyst värdighet, deras uttryck förmedlar sorg utan att ta till teatraliska gester. Detta verk förblir ett primärt exempel på den fromma konst som producerades i Nederländerna under övergången från den internationella gotiska stilen till den nordiska renässansens mer naturalistiska tillvägagångssätt.