Denna målning, ett mästerverk inom barockkonsten, fångar ögonblicket för Matteus omvändelse genom dramatiskt ljus och skugga.

Målningen beställdes för Contarelli-kapellet i kyrkan San Luigi dei Francesi i Rom och skildrar ögonblicket då Jesus Kristus inspirerar Matteus, tullindrivaren, att följa honom. Caravaggio placerar scenen i en mörk, samtida miljö, och skalar bort de traditionella idealiserade bakgrunderna från religiös konst. Figurerna bär kläder från slutet av 1500-talet, vilket förankrar den bibliska händelsen i konstnärens egen tids verklighet. Kompositionen bygger på dramatisk användning av tenebrism, där en skarp ljusstråle skär genom mörkret för att belysa ansiktena på männen vid bordet. Detta ljus följer riktningen av Kristi utsträckta hand, vilket skapar en visuell koppling mellan det gudomliga och det vardagliga. Kristi gest speglar Adams gest i Michelangelos takmålning i Sixtinska kapellet, vilket antyder en parallell mellan skapelsen av människan och själens återlösning. Matteus sitter bland sina kamrater och räknar mynt på ett träbord. Hans reaktion är en överraskning, då han pekar på sig själv i misstro. De omgivande figurerna är till stor del omedvetna om närvaron av Kristus och Sankt Petrus, som står i skuggorna till höger. Målningen undviker överdriven utsmyckning och fokuserar istället på den psykologiska spänningen mellan figurerna. Den skarpa kontrasten mellan den upplysta gruppen och det mörka, odefinierade utrymmet bakom dem tvingar betraktaren att fokusera på den narrativa interaktionen. Detta verk är ett primärt exempel på konstnärens förmåga att översätta komplexa teologiska begrepp till omedelbara, mänskliga termer genom manipulation av ljus och skugga.