En detaljerad etsning som föreställer den bibliska scenen när ärkeängeln Rafael stiger upp, baserad på Rembrandts originalkomposition.

Denna etsning skildrar det sista ögonblicket i den bibliska berättelsen om Tobias, där ärkeängeln Rafael stiger upp till himlen efter att ha avslöjat sin gudomliga identitet. Kompositionen är baserad på originaletsning från 1641 av Rembrandt van Rijn. Henry Louis Basan, en parisisk gravör, producerade detta verk som en del av en samling nytryck och tolkningar av Rembrandts kopparplåtar. Scenen fångar familjens vördnad när de bevittnar det övernaturliga avskedet. Tobias, hans far Tobit och hans mor Anna visas i olika tillstånd av bön och underkastelse. Ängeln är återgiven med eteriska, virvlande linjer som kontrasterar mot den mer jordnära, tunga skrafferingen som används för att definiera den inhemska interiören och familjemedlemmarnas figurer.

Basans teknik bygger på traditionen med kopparplåtsgravyr, där linjearbetets täthet skapar en känsla av chiaroscuro, ett kännetecken för den holländska guldålderns stil som han strävade efter att bevara. Ljuskällan verkar komma från den bortgående ängeln, som kastar långa skuggor över rummet och belyser ansiktena på de knäböjande figurerna. Inkluderingen av den lilla hunden, ett återkommande motiv i Tobias berättelse, lägger till en touch av inhemsk realism till den mirakulösa händelsen. Detta tryck fungerar som ett bevis på den tekniska skickligheten inom 1800-talets tryckkonst, där målet var att upprätthålla originalkompositionens integritet samtidigt som den anpassades för en ny publik. Verket är tryckt på papper som visar den karakteristiska plåtmärket från en djuptrycksprocess, vilket ger en taktil kvalitet till etsningens fina linjer. Det är en studie i narrativ klarhet, med fokus på de mänskliga figurernas känslomässiga reaktion på den gudomliga närvaron.