En klassisk panel från protorenässansen som skildrar den mirakulösa stigmatiseringen av den helige Franciskus, med berättande scener i predellan.

Denna panel skildrar ögonblicket då den helige Franciskus av Assisi mottar stigmatisering medan han ber på berget La Verna. En serafisk figur, som representerar Kristus, dyker upp i övre högra hörnet, kopplad till helgonet av ljusstrålar som indikerar den mirakulösa överföringen av såren. Kompositionen följer periodens traditionella ikonografi, men den visar den rumsliga klarhet och mänskliga fokus som förknippas med Giotto. Helgonet är placerat i en klippig, karg miljö, med små arkitektoniska strukturer som ger en känsla av skala och plats. Den guldfärgade bakgrunden, typisk för senmedeltida panelmåleri, skapar en platt, eterisk bakgrund som kontrasterar mot figurernas fysiska närvaro.

Under huvudscenen innehåller predellan tre mindre berättande paneler. Dessa skildrar Innocentius III:s dröm, bekräftelsen av den franciskanska regeln och predikan till fåglarna. Dessa scener ger en biografisk kontext för helgonet och illustrerar hans liv och tjänst. Verket visar en övergång mot naturalism, vilket ses i draperiets tyngd och figurernas uttrycksfulla gester. Färgpaletten domineras av det varma, reflekterande bladguldet, accentuerat av de dämpade jordtonerna i den franciskanska dräkten och den djupare röda färgen hos serafen. Detta verk är ett betydande exempel på tidigt italienskt måleri, som visar övergången från bysantinska stilkonventioner till den mer observerande metod som skulle definiera renässansen.