Ett mästerverk inom spansk barockmålning, detta verk skildrar en mirakulös händelse i ett karteuserkloster med karakteristisk klarhet och stillhet.

Francisco de Zurbarán målade detta verk för karteuserklostret Santa María de las Cuevas i Sevilla. Det skildrar en legendarisk händelse där Sankt Hugo av Cluny, under ett besök i klostret, ser munkarna äta kött, vilket var förbjudet av deras orden. Målningen fångar ögonblicket då munkarna, genom gudomligt ingripande, ser köttet mirakulöst förvandlas till aska. Kompositionen definieras av ett skarpt, horisontellt arrangemang av figurer sittande bakom ett långt bord täckt av en vit duk. Zurbarán använder en återhållsam palett, med fokus på de tunga, skulpturala vecken i de vita dräkterna som bärs av karteusermunkarna. Belysningen är exakt och riktad, och kastar mjuka skuggor som definierar volymen av figurerna och de enkla föremålen på bordet. En liten pojke står i förgrunden, med ryggen mot betraktaren, vilket ger en känsla av skala och mänsklig närvaro i den högtidliga miljön. Ovanför munkarna avbildar en inramad målning i målningen Jungfrun med barnet tillsammans med Johannes Döparen. Detta tillägg lägger till ett lager av andligt sammanhang till scenen. Zurbarán är känd för sin förmåga att återge texturer med stor klarhet, från klädernas grova tyg till keramikvaserna på bordet. Verket undviker onödig utsmyckning och föredrar en tyst, meditativ atmosfär som överensstämmer med karteuserordens asketiska natur. Rumsligt djup hanteras genom placeringen av bordet och figurerna, vilket skapar en tydlig, ordnad progression som leder ögat över duken. Detta verk förblir ett primärt exempel på konstnärens förmåga att kombinera naturalistisk observation med religiös berättelse, och upprätthåller en känsla av stillhet som kännetecknar mycket av hans produktion under denna period.