En detaljerad religiös målning av den danske konstnären Carl Bloch som föreställer Kristus som stiger upp ur graven. Verket kännetecknas av dramatisk belysning och två knäböjande änglar i en mörk grottliknande miljö.

Carl Bloch var en dansk målare som fick betydande erkännande för sin serie av tjugotre målningar för Kungens oratorium på Frederiksborgs slott. Detta verk, färdigställt 1881, skildrar uppståndelseögonblicket med fokus på klarhet och emotionell direkthet. Bloch var en samtida med H.C. Andersen och influerades av Rembrandts verk, särskilt i hans användning av ljus och skugga. Kompositionen centrerar kring figuren av Kristus som stiger upp ur stengraven. Han är draperad i vita kläder, med armarna höjda mot himlen. Hans uttryck är lugnt och beslutsamt. Två änglar knäböjer i förgrunden, med vingar och kläder återgivna i liknande bleka toner som kontrasterar mot gravens mörka, klippiga inre. Närvaron av vita liljor nära Kristi fötter symboliserar renhet och nytt liv, ett vanligt motiv inom kristen ikonografi. Bloch använde en teknik med olja på koppar för Frederiksborg-serien, vilket möjliggjorde en slät yta och exakta detaljer. Belysningen är teatralisk, med ett sken som strålar ut bakom Kristi huvud och kastar resten av grottan i djup skugga. Denna användning av chiaroscuro riktar omedelbart ögat mot den centrala figuren. Den fallna stenen från graven och en vakts bortkastade hjälm i nedre vänstra hörnet ger narrativt sammanhang till händelsen. Denna målning förblir en av de mest igenkännbara skildringarna av uppståndelsen i västerländsk konst.