En dynamisk kustscen av Armand Guillaumin, som fångar Medelhavsvindens råa energi genom djärva penseldrag och en mättad palett.

Armand Guillaumin, en samtida till Pissarro och Cézanne, producerade detta verk under sin senare period, då hans palett rörde sig bort från impressionismens mjukare toner mot de djärvare, mer syntetiska färgvalen associerade med Fauvisterna. Scenen föreställer kustområdet Le Brusc i södra Frankrike, en plats som erbjöd konstnären rikliga möjligheter att studera effekterna av starka Medelhavsvindar på den lokala floran. Kompositionen domineras av ett ensamt, vindpinat träd, vars stam och grenar är vridna till en uttrycksfull, rytmisk form. Guillaumin använder tjocka, synliga penseldrag för att förmedla luftens rörelse och lövverkets textur. Marken är återgiven i gula och ockrafärgade fläckar, vilket antyder regionens uttorkade jord, medan havet är fångat i varierande nyanser av blått och vitt, vilket indikerar vågornas turbulens mot den steniga kusten. Till skillnad från många av hans kollegor som försökte fånga flyktigt ljus, prioriterar Guillaumin här scenens strukturella och emotionella tyngd. Skuggorna är gjutna i djupa lila och blå nyanser, en teknik han ofta använde för att skapa kontrast mot de solkyssta ytorna. Detta tillvägagångssätt gör att betraktaren kan uppfatta miljöns fysiska intensitet. Verket förblir ett tydligt exempel på konstnärens övergång mot en mer subjektiv tolkning av naturen, där färg används för att uttrycka platsens karaktär snarare än att bara registrera dess utseende. Bristen på fina detaljer i bakgrunden tjänar till att skjuta fram det centrala trädet, vilket gör det till kompositionens primära motiv.