En skarp, kritisk skildring av krigsveteraner i Weimarrepublikens Tyskland, som fångar den sociala desillusionen och det fysiska traumat under efterkrigstiden.

Pragerstrasse, målad 1920, är ett avgörande verk inom rörelsen Nya sakligheten i Weimarrepublikens Tyskland. Otto Dix skildrar en gatuscen i Dresden, med fokus på den bistra verkligheten för krigsveteraner som lämnats att överleva i offentliga miljöer. Kompositionen är full av figurer, inklusive två funktionshindrade män som upptar förgrunden. En man, dubbelamputerad, sitter på en rullande plattform, medan en annan figur med ett protesben och en käpp sitter i närheten. Deras kroppar är förvridna, vilket speglar det fysiska trauma som första världskriget orsakade. Dix införlivar collageelement, som tidningsklipp, för att förankra scenen i tidens specifika politiska klimat. Tidningen som hålls av den amputerade mannen har rubriken "Juden raus!", en detalj som signalerar den ökande antisemitismen och sociala spänningen under perioden. Bakgrunden inkluderar ett skyltfönster som visar skyltdockor, vilket skapar en skärande kontrast mellan butikens artificiella, orörda former och veteranernas trasiga, lidande kroppar. Färgpaletten är hård, med sjuka toner som framhäver förfallet och den moraliska bankrutten i det skildrade samhället. Detta verk fungerar som en direkt kritik av den tyska staten, som misslyckades med att stödja dem den skickade att strida. Dix undviker att romantisera veteranens upplevelse, och väljer istället att presentera en grotesk, oförskräckt bild av konfliktens efterdyningar. Perspektivet är något lutat, vilket bidrar till känslan av obehag och instabilitet som genomsyrar hela bilden. Genom att placera dessa figurer i en livlig stadsmiljö tvingar Dix betraktaren att konfrontera den mänskliga kostnaden för krig som ofta ignorerades av allmänheten. Målningen förblir en stark dokumentation av den sociala fragmenteringen och desillusionen som präglade det tidiga 1920-talet i Tyskland.