Ett precist och återhållsamt porträtt av Francesco d'Este, målat av den flamländske mästaren Rogier van der Weyden omkring 1460.

Detta porträtt föreställer Francesco d'Este, den illegitime sonen till Leonello d'Este, markis av Ferrara. Målningen utfördes av den flamländske mästaren Rogier van der Weyden omkring 1460, och avbildar den porträtterade i en trekvartsprofil mot en neutral, ljus bakgrund. Detta kompositionsval riktar betraktarens uppmärksamhet mot motivets ansiktsdrag och de specifika föremål han håller i. Francesco bär en mörk dubblett med röd krage, vilket ger en subtil kontrast till bakgrundens bleka toner. Hans uttryck är samlat och återhållsamt. I sina händer håller han en liten hammare och en ring, föremål som har varit föremål för mycket akademisk diskussion. Vissa historiker menar att dessa föremål relaterar till hans personliga intressen eller kanske ett specifikt uppdrag, medan andra ser dem som symboler för hans status eller identitet inom tidens hovkretsar. Van der Weyden visar sin tekniska skicklighet genom den precisa återgivningen av den porträtterades händer och klädernas delikata texturer. Konstnären använder en kontrollerad applicering av oljefärg, vilket ger en slät yta som definierar ansiktets konturer och händernas struktur. Porträttet förvaras i sin originalram, vilket är ovanligt för ett verk från denna period. Ramen är målad för att imitera sten, vilket förstärker objektets fysiska närvaro. Detta verk är ett tydligt exempel på den nordeuropeiska porträttraditionen, där fokus ligger på individens psykologiska närvaro och den noggranna observationen av fysiska detaljer. Det ger en inblick i de kulturella utbytena mellan den italienska adeln och nordeuropeiska konstnärer under 1400-talet.