Ett porträtt från 1817 av den franske revolutionären Emmanuel Joseph Sieyès av Jacques-Louis David, utfört under konstnärens exil i Bryssel.

Detta porträtt föreställer Emmanuel Joseph Sieyès, en centralfigur i den franska revolutionen, målat av Jacques-Louis David 1817. Vid tiden för sittande var Sieyès sextionio år gammal, en detalj som framgår av den latinska inskriptionen i det övre högra hörnet. David utförde detta verk under sin exil i Bryssel, efter Napoleons fall. Kompositionen är återhållsam och fokuserar på subjektets psykologiska närvaro snarare än på påkostade omgivningar. Sieyès visas sittande i en enkel stol, iklädd en mörk, tung rock som kontrasterar mot den dämpade, olivfärgade bakgrunden. Hans uttryck är samlat och speglar allvaret hos en man som spelade en betydande roll i sin tids politiska omvälvningar. David använder en precis, kontrollerad penselföring som är karakteristisk för hans neoklassiska skolning. Ljuset är riktat för att modellera subjektets drag, vilket skapar en känsla av volym och fysisk verklighet. Inkluderingen av ett litet föremål i hans händer tillför en touch av domesticitet till det formella porträttet. Paletten är begränsad och förlitar sig på mörka blåa, svarta och jordnära gröna toner för att upprätthålla en sober atmosfär. Detta verk ger en tydlig bild av Davids tekniska skicklighet i att fånga likheten och karaktären hos sina samtida, även när han var avlägsen från Paris politiska centrum. Målningen förblir ett tydligt exempel på konstnärens sena stil, där fokus flyttas mot en mer intim, psykologisk studie av individen.