Ett djärvt fauvistiskt porträtt från 1905 av André Derain av Maurice de Vlaminck, med onaturliga färger och uttrycksfulla, tjocka penseldrag.

Detta porträtt av André Derain, målat av Maurice de Vlaminck 1905, fångar fauvismens råa energi. Vlaminck, en självlärd konstnär, delade ateljé med Derain i Chatou, där de experimenterade med onaturliga färgpaletter och aggressiva penseldrag. Detta verk förkastar traditionell modellering och väljer istället platta ytor av mättat pigment som definierar motivet genom kontrast snarare än subtil skuggning. Motivet, André Derain, är avbildad med en plommonstop, hans drag återgivna i förenklade, nästan masklika former. Hudtonerna består av rosa och röda nyanser, medan mustaschen är en skarp, ljust orange färg. Bakgrunden består av en platt, omodulerad gul färg, som trycker fram figuren och eliminerar varje känsla av rumsligt djup. Färganvändningen är tjock och direkt, vilket visar konstnärens preferens för att applicera pigment direkt från tuben. Denna teknik återspeglar fauvisternas önskan att prioritera färgernas känslomässiga inverkan framför den exakta återgivningen av den fysiska världen. Som ett dokument över det tidiga 1900-talets parisiska avantgarde illustrerar denna målning den nära personliga och konstnärliga relationen mellan Vlaminck och Derain. Deras samarbete under denna period var avgörande för utvecklingen av det moderna måleriet, då de rörde sig bort från impressionismens begränsningar. Porträttet förblir ett tydligt exempel på rörelsens radikala inställning till porträttmålning, där konstnärens subjektiva upplevelse av den porträtterade har företräde framför objektiv likhet. Verket finns i samlingen hos Musée National d'Art Moderne i Paris.