En banbrytande surrealistisk målning av Max Ernst från 1923, som undergräver traditionell religiös ikonografi genom drömlika bilder och en oroande, tvetydig berättelse.

Pietà (Revolution by Night), målad 1923, är ett verk av den tyske konstnären Max Ernst. Den intar en position inom surrealismens tidiga utveckling, vilket återspeglar rörelsens intresse för det undermedvetna och undergrävandet av traditionell ikonografi. Titeln i sig skapar en spänning mellan det klassiska religiösa motivet Pietà, som skildrar Jungfru Maria som håller Kristi kropp, och de politiska eller psykologiska implikationerna av en revolution som äger rum i skydd av mörkret. Kompositionen visar en man i plommonstop, en återkommande figur i Ernsts verk, som håller en slapp, blek figur. Mannens ansiktsuttryck är stoiskt, nästan avskilt, medan figuren han bär verkar livlös. Till höger står en andra figur i profil, återgiven på ett linjärt, skissartat sätt som kontrasterar mot de mer solida, modellerade formerna hos det centrala paret. Miljön är tvetydig, antyder ett inre utrymme med en tegelvägg och en trappa, men de rumsliga relationerna förblir ologiska och drömlika. Ernst använder en dämpad, jordnära palett dominerad av bruna och ockrafärger, vilket förstärker effekten av de knallröda byxorna som bärs av den burna figuren. Belysningen är artificiell och teatralisk, kastar skuggor som inte överensstämmer med en naturlig källa. Detta verk visar konstnärens förmåga att manipulera välbekanta visuella troper för att skapa en atmosfär av obehag. Genom att placera ett klassiskt motiv i ett modernt, urbant sammanhang tvingar Ernst betraktaren att ompröva innebörden av den ursprungliga religiösa scenen. Målningen fungerar som en visuell manifestation av det irrationella, ett centralt mål för surrealistgruppen under denna period. Den förblir ett betydande exempel på hur Ernst använde måleri för att utforska gränserna mellan verklighet och drömmarnas inre värld.