En oljemålning från 1891 av den svenske konstnären Anders Zorn som föreställer figurer vid en sjö. Den visar hans karaktäristiska lösa penselföring och begränsade färgpalett för att fånga ljus och vatten.

Anders Zorn målade Opal 1891 under en period då han var alltmer intresserad av ljusets effekter på vatten och den mänskliga formen. Kompositionen föreställer två figurer placerade på en gräsbevuxen strand med utsikt över ett vattendrag. En figur ses bakifrån i förgrunden, medan en annan delvis döljs av tät grön växtlighet högre upp på sluttningen. Vattnet upptar den högra halvan av duken, återgivet med breda, horisontella penseldrag som antyder en lugn yta som reflekterar den bleka himlen. Zorn använde en begränsad palett för detta verk, en teknik för vilken han blev välkänd. Färgerna består huvudsakligen av ockra, cinnober, elfenbenssvart och blyvitt. Genom att blanda dessa specifika pigment uppnådde han ett brett spektrum av hudtoner och naturliga gröna färger utan att behöva ett bredare urval av färger. Penselföringen är lös och gestikulerande, särskilt i återgivningen av buskarna och det skimrande vattnet. Detta tillvägagångssätt gör att betraktaren kan uppfatta ljusets rörelse snarare än att fokusera på minutdetaljer. Målningen är en del av Zorns större verk som utforskar plein air-traditionen. Han avbildade ofta motiv i naturliga miljöer för att fånga den omedelbara känslan av ett ögonblick. I Opal skapar samspelet mellan solljuset som filtreras genom löven och figurernas hud en känsla av atmosfär. Titeln syftar på den iriserande kvaliteten hos ljuset på vattnet, som efterliknar de skiftande färgerna hos en opalsten. Detta verk visar Zorns tekniska skicklighet i att hantera oljefärg för att skapa en känsla av djup och lyster genom förenklade former.