En bronsskulptur av Lasar Segall föreställande en mor och ett barn med förenklade, uttrycksfulla former och en jordnära, monumental närvaro.

Lasar Segall, en litauiskfödd konstnär som bosatte sig i Brasilien, skapade denna bronsskulptur under en period av intensivt kreativt utflöde. Verket föreställer en sittande mor som håller ett barn, ett återkommande tema i hans verk som utforskar mänsklig samhörighet och existensens tyngd. Segall, som upplevt fördrivning och trauma under det tidiga 1900-talet, ingöt ofta sina motiv med en känsla av stilla allvar. Skulpturen visar de karakteristiska formella egenskaperna hos Segalls skulpturala praktik. Figurerna är återgivna med förenklade, tunga volymer, som undviker fina detaljer till förmån för uttrycksfulla, rundade former. Moderns hållning är jordnära och stabil, hennes händer vaggar barnet med en medveten, skyddande rörelse. Bronsets yta bibehåller en taktil kvalitet, som visar spåren av konstnärens hand i modelleringsprocessen. Detta tillvägagångssätt skapar en känsla av fysisk närvaro, där materialet i sig bidrar till scenens känslomässiga tyngd. Till skillnad från de mer flytande linjerna i hans tidigare expressionistiska målningar, lutar detta verk mot en solid, monumental kvalitet. Ansiktsdragen är stiliserade, med mandelformade ögon och ett fridfullt uttryck som undviker sentimentalitet. Kompositionen är självständig och drar betraktarens uppmärksamhet till interaktionen mellan de två figurerna. Genom att fokusera på moderskapets universella natur skapar Segall ett verk som kommunicerar genom form och massa snarare än berättande detaljer. Denna brons är ett representativt exempel på hans förmåga att syntetisera europeiska modernistiska influenser med de sociala och humanistiska intressen som definierade hans karriär i Sydamerika. Den förblir en studie i balans, volym och den stilla intensiteten i mänskliga relationer.