Ett porträtt av Maria Magdalena från 1504 av Luca Signorelli, föreställande helgonet i rika karmosinröda kläder med sin traditionella salvburk.

Luca Signorelli, en mästare från den umbriska skolan, presenterar Maria Magdalena i denna komposition från 1504. Figuren står med ett kontemplativt uttryck, hållande den traditionella attributen, salvburken. Hennes klädsel är återgiven med noggrann uppmärksamhet på textila detaljer, med tunga, veckade draperier i en djupt karmosinröd nyans som dominerar synfältet. Tyget visar komplexa mönster och texturer, vilket speglar konstnärens intresse för klädernas materiella egenskaper.

Signorelli placerar helgonet mot en förenklad, atmosfärisk bakgrund. En avlägsen, böljande terräng antyder en lugn, lantlig miljö, som kontrasterar mot Magdalenas utsmyckade kläder. Belysningen är fokuserad och kastar mjuka skuggor som definierar hennes forms volym och tygets tyngd. Hennes hållning är balanserad och förmedlar en känsla av stillhet och introspektion. Aureolen, avbildad som ett tunt, cirkulärt band, indikerar hennes helighet utan att överskugga porträttets mänskliga kvalitet.

Detta verk visar konstnärens förmåga att kombinera anatomisk precision med dekorativa element. Behandlingen av händerna och ansiktsdragen återspeglar inflytandet från hans utbildning och hans senare arbete i Orvieto. Kompositionen är strukturerad för att dra ögat mot den centrala figuren, medan de subtila landskapselementen ger en känsla av skala. Målningen förblir ett tydligt exempel på den stilistiska utvecklingen inom den tidiga italienska konsten på 1500-talet, där fokus skiftade mot en mer naturalistisk representation av den mänskliga figuren inom ett sammanhängande utrymme. Inskriptionen vid basen ger en formell förankring för verket, typiskt för periodens devotional paneler.