Ett klassiskt exempel på florentinsk manierism av Jacopo Pontormo, föreställande Jungfrun och barnet omgivna av helgon i en komprimerad, uttrycksfull komposition.

Detta verk, utfört av Jacopo Pontormo omkring 1529, är ett karaktäristiskt exempel på den florentinska manieristiska stilen. Kompositionen föreställer Jungfru Maria som håller Kristusbarnet, flankerad av Sankta Anna, Sankt Sebastian, Sankt Petrus, Sankt Benedictus och Sankt Filippus. Pontormo avviker från de balanserade, harmoniska arrangemangen som var typiska för högrenässansen och väljer istället en mer komprimerad och psykologiskt laddad gruppering av figurer. Figurerna uppvisar de förlängda proportionerna och uttrycksfulla, ofta ångestfyllda, ansiktsdragen som definierar Pontormos mogna period. Färgpaletten är anmärkningsvärd för sin användning av kalla, syrliga toner kontrasterade mot djupa skuggor, vilket skapar en känsla av rumslig tvetydighet. Figurerna verkar uppta ett grunt, mörkt utrymme, vilket skjuter dem mot förgrunden och engagerar betraktaren direkt. Vid kompositionens bas avbildar en liten, cirkulär panel en grupp figurer, troligen en referens till det specifika religiösa sammanhanget eller de mecenater för vilka verket beställdes. Detta tillägg lägger till ett lager av narrativ detalj till det annars stränga och fokuserade arrangemanget av de primära helgonen. Klädernas draperi är återgivet med skarpa, vinklade veck, vilket ytterligare betonar konstgjordheten och den stilistiska spänningen som ligger i det manieristiska tillvägagångssättet. Målningen återspeglar övergången från naturalistisk representation mot ett mer subjektivt och känslosamt sätt att konstnärligt uttrycka sig, ett kännetecken för perioden i Toscana.