Ett konsttryck av Andrea del Sartos fresk från 1525, föreställande Jungfru Maria med Jesusbarnet och Sankt Josef i en balanserad, högrenässanskomposition.

Madonna del Sacco är en fresk målad av Andrea del Sarto år 1525 för klostret Basilica della Santissima Annunziata i Florens. Verket föreställer Jungfru Maria sittande med Jesusbarnet, medan Sankt Josef vilar armen på en säck, vilket gett målningen dess namn. Kompositionen är innesluten i en lunett, en form som dikterar arrangemanget av figurerna och de arkitektoniska elementen bakom dem.

Andrea del Sarto visar sin mästerlighet i färg och ljus genom de mjuka, atmosfäriska övergångarna över figurerna. Paletten är dämpad, och förlitar sig på jordfärger och subtila graderingar för att skapa en känsla av volym och tyngd. Figurerna upptar ett grunt utrymme, men konstnären uppnår en naturalistisk närvaro genom noggrann modellering av draperier och den milda interaktionen mellan mor och barn. Sankt Josef är placerad till vänster, hans hållning avslappnad när han lutar sig mot säcken, vilket ger scenen en hemtrevlig kvalitet som skiljer sig från mer formella religiösa avbildningar från perioden.

Fresken är känd för sin tekniska utförande, särskilt hur konstnären anpassade figurerna till lunettens böjda gräns. Ljuset verkar emanera inifrån scenen och kastar mjuka skuggor som definierar formerna utan skarpa konturer. Denna målningsmetod, ofta förknippad med den florentinska skolan, prioriterar harmoni och balans. Verket är ett primärt exempel på del Sartos bidrag till högrenässansen, vilket återspeglar hans förmåga att kombinera klassisk struktur med en raffinerad, målerisk känslighet. Den ursprungliga fresken har genomgått olika restaureringar under århundradena, men kompositionen behåller den klarhet och grace som kännetecknar konstnärens mogna stil.