En abstrakt komposition från 1969 av Lee Krasner, med rytmiska, kalligrafiska märken i en palett av ockra, kräm och gult.

Hieroglyphs No. 12, målad 1969, tillhör en period i Lee Krasners karriär då hon utforskade rytmisk, kalligrafisk märkning. Kompositionen definieras av en tät, heltäckande applicering av färg, där individuella gester smälter samman till ett enhetligt fält. Krasner använder en begränsad palett av ockra, kräm och starkt gult, vilket skapar en känsla av ljus och rörelse över dukens yta.

Titeln hänvisar till konstnärens intresse för semiotiska former, där formerna liknar gamla skrifter eller symboler. Dessa märken fungerar inte som bokstavlig språk, utan snarare som ett visuellt ordförråd för personligt uttryck. Färgens applicering varierar i tjocklek, med vissa områden som framstår som genomskinliga och andra som opaka, vilket ger verket en taktil kvalitet. Genom att undvika ett centralt motiv uppmuntrar Krasner betraktaren att skanna hela ytan och notera de subtila variationerna i ton och upprepningen av böjda och vinklade former.

Krasner var en betydande figur i New York-skolan, även om hennes arbete ofta fick mindre uppmärksamhet än hennes samtidas under hennes livstid. Hennes praktik kännetecknades av ett rigoröst förhållningssätt till komposition och en vilja att förstöra eller omarbeta dukar som inte uppfyllde hennes krav. Denna målning återspeglar hennes mogna stil, där balansen mellan spontanitet och kontroll noggrant hanteras. Verket visar hennes förmåga att skapa komplexa visuella strukturer genom en begränsad uppsättning formella element, vilket resulterar i ett verk som upprätthåller en känsla av jämvikt trots penseldragens energiska natur.