En mästerlig holländsk manéristisk gravyr som skildrar den fjärde skapelsedagen, vilken visar teknisk precision och dynamisk anatomisk form.

Denna gravyr av Jan Harmensz. Muller skildrar den fjärde skapelsedagen, som beskrivs i Första Moseboken. Kompositionen är cirkulär, ett format som ofta användes av grafiker under perioden för att innesluta komplexa berättelser med många figurer. Muller, en mästare på stickeln, använder ett sofistikerat system av korshuggning och varierande linjetjocklekar för att modellera figurernas muskulatur och molnens eteriska kvalitet.

Den centrala figuren, som representerar den gudomliga skapelseakten, är återgiven med de förlängda proportioner och dynamiska hållning som är karakteristiska för den nordliga manierismen. Figurerna som omger honom förkroppsligar himlakropparna, med månen och stjärnorna antydda genom subtil ikonografi och figurernas placering inom den cirkulära ramen. Konstnären balanserar de mänskliga formernas tyngd mot det atmosfäriska tomrummet, vilket skapar en känsla av rörelse som trotsar mediets statiska natur.

Muller var verksam i Amsterdam och arbetade inom traditionen av Haarlems manierister. Hans tekniska skicklighet gjorde det möjligt för honom att översätta hans samtidas måleriska kvaliteter till gravyrens precisa, linjära språk. Detta verk visar hans förmåga att hantera komplex anatomisk förkortning och ljuseffekter. Inskriptionen 'Dies IIII' överst identifierar motivet, medan märket 'HG excud' hänvisar till utgivaren Hendrick Goltzius, som spelade en betydande roll i spridningen av sådana tryck över Europa. Trycket är en studie i spänningen mellan klassisk mänsklig form och biblisk berättelse, vilket återspeglar det intellektuella klimatet i Nederländerna under slutet av 1500-talet. Linjernas klarhet och figurernas genomtänkta arrangemang ger en tydlig bild av konstnärens tekniska tillvägagångssätt inom grafik.