En klassisk allegorisk målning av George Frederick Watts, som föreställer en fridfull kvinnofigur som representerar dygden Kärleken, omgiven av barn.

George Frederick Watts målade Kärleken under en period då han fokuserade på storskaliga allegoriska motiv. Verket föreställer en central kvinnofigur, klädd i en mörkblå huvudduk och ett grönt livstycke, som håller tre barn i sin famn. Hennes uttryck är lugnt och avlägset, vilket antyder en universell eller idealiserad representation av dygden snarare än en specifik narrativ scen. Barnen är placerade runt henne, med ett tryggt i hennes armar, ett annat vilande mot hennes sida och ett tredje som vänder sig bort från betraktaren.

Watts använde en dämpad, jordnära palett, vilket var karakteristiskt för hans senare stil. Bakgrunden har en subtil, mönstrad textur som plattar till rummet och drar uppmärksamheten till figurerna. Penseldragen är mjuka och prioriterar form och stämning framför exakta detaljer. Detta tillvägagångssätt stämmer överens med konstnärens intresse för att förmedla abstrakta begrepp genom mänskliga figurer, en praktik han upprätthöll under hela sin karriär. Kompositionen är balanserad och skapar en känsla av stabilitet och skydd. De tunga tygvecken och de varma hudtonerna ger målningen en taktil kvalitet. Watts återkom ofta till teman om mänsklig erfarenhet, och detta verk speglar hans intresse för moraliska och sociala dygder. Målningen är en del av en serie där konstnären utforskade personifikationer av abstrakta idéer, och rörde sig bort från de historiska eller litterära motiv som dominerade stora delar av den viktorianska konsten. Genom att avlägsna ett specifikt sammanhang inbjuder Watts betraktaren att överväga dygdens natur i sig.