Detta impressionistiska verk är en studie i ljus och atmosfär och fångar Themsens eteriska kvalitet i London under tidigt nittonhundratal.

Claude Monet målade detta verk under sina längre vistelser i London mellan 1899 och 1901, även om han färdigställde duken i sin ateljé i Giverny 1903. Kompositionen fångar Themsens atmosfäriska förhållanden, där industriell rök och naturlig dimma smälter samman och skymmer stadens arkitektoniska detaljer. Monet fokuserar på samspelet mellan ljus och färg snarare än brons fysiska struktur i sig. Paletten domineras av svala, eteriska blåa och mjuka gråa toner, som skapar en känsla av djup och avstånd. En blek, cirkulär sol hänger uppe till vänster och kastar en skimrande reflektion på vattnet. Denna reflektion återges med korta, snabba penseldrag som bryter upp flodens yta i en serie ljusfyllda fragment. Brons silhuett framträder som en spöklik, horisontell form, som knappt framträder ur dimman. Monet återvände upprepade gånger till motivet Charing Cross Bridge och producerade en serie verk som utforskar samma vy under varierande ljus- och väderförhållanden. Just denna version visar hans intresse för perceptionens efemära natur. Genom att prioritera den sensoriska upplevelsen av scenen framför exakt topografisk noggrannhet, inbjuder Monet betraktaren att observera de subtila skiftningarna i ton som uppstår när ljuset filtreras genom den täta Londonluften. Målningen återspeglar konstnärens mogna stil, där formen upplöses i färg och ljus och skapar en enhetlig yta som prioriterar den omedelbara visuella sensationen.