En modernistisk skildring av en karnevalsfest i Rio de Janeiro, med ett stiliserat Eiffeltorn och geometriska figurer i en tropisk palett.

Carnaval em Madureira, målad 1924, är ett definierande verk inom brasiliansk modernism. Tarsila do Amaral skildrar en festlig scen i Rio de Janeiros förort Madureira, dominerad av en stiliserad träkopia av Eiffeltornet. Denna struktur, som ofta användes som ett dekorativt element i tidens karnevalsfiranden, fungerar som en central axel för kompositionen. Målningen återspeglar konstnärens intresse för att kombinera europeiska avantgardetekniker med brasilianska motiv. Det visuella språket kännetecknas av förenklade former, platta färgplan och en medveten avsaknad av traditionellt perspektiv. Figurerna är återgivna med geometrisk klarhet, deras långsträckta former och rytmiska placering skapar en känsla av rörelse och firande. Paletten består av mättade toner, inklusive djupt gröna, ockra och blåa, som framkallar Brasiliens tropiska atmosfär. Inkluderandet av Eiffeltornet fungerar som en lekfull sammanställning, som förbinder Paris industriella estetik med de lokala traditionerna i en stadsdel i Rio. Detta verk uppkom under en period då Tarsila aktivt definierade en nationell identitet genom konst. Genom att syntetisera kubismens och purismens läror med hemlandets sociala verklighet, skapade hon ett visuellt ordförråd som var både modernt och tydligt brasilianskt. Kompositionen är balanserad, med figurerna och arkitektoniska element arrangerade för att leda ögat över duken. Avsaknaden av komplex skuggning eller textur gör att betraktaren kan fokusera på samspelet mellan former och scenens övergripande dekorativa kvalitet. Det förblir ett primärt exempel på hur konstnären översatte karnevalens anda till ett strukturerat, modernistiskt ramverk.