Ett slående självporträtt av den franske Nabis-konstnären Georges Lacombe, med djärva, platta färgytor och en kontemplativ, stiliserad komposition.

Georges Lacombe, medlem av Nabis-gruppen, utförde detta självporträtt under en period av intensivt experimenterande med färg och form. Nabis-konstnärerna strävade efter att fjärma sig från naturalistisk representation, och föredrog istället att använda platta färgytor och förenklade former för att förmedla känslomässiga tillstånd. I detta verk framställer konstnären sig själv med ett slående, lysande skägg som kontrasterar skarpt mot de mörka, tunga kläder han bär. Bakgrunden är återgiven i en varm, nästan aggressiv orangeröd färg, vilket skjuter fram figuren och skapar en känsla av psykologisk spänning.

Lacombe var känd för sitt intresse för skulptur och träsnideri, och detta inflytande är synligt i hur han behandlar figuren. Formerna är solida och blockliknande, med litet intresse för traditionell modellering eller ljus och skugga. Handen placerad nära hakan tillför en kontemplativ, kanske melankolisk, kvalitet till kompositionen. Bristen på miljödetaljer tvingar betraktaren att helt fokusera på ansiktsuttrycket och färgpallens symboliska tyngd. Denna målning återspeglar Nabis-gruppens intresse för konstens dekorativa potential, där arrangemanget av former och nyanser får företräde framför den exakta skildringen av verkligheten. Verket förblir ett tydligt exempel på gruppens avsteg från impressionistiska tekniker, och väljer istället en mer syntetisk och subjektiv inställning till porträttmåleri.