En gravyr från 1543 av den tyske konstnären Sebald Beham som föreställer Adam och Evas fördrivning från Paradiset, utförd med teknisk precision.

Denna gravyr av Sebald Beham, daterad 1543, föreställer Adam och Evas fördrivning från Edens lustgård. Som medlem av gruppen känd som "De små mästarna" producerade Beham småskaliga tryck som visar teknisk precision och ett mästerskap med gravstickeln. Kompositionen visar en ängel, placerad till vänster, som svingar ett svärd för att leda figurerna ut ur det gudomliga riket. Adam och Eva visas i rörelse, deras kroppar utförda med anatomiskt fokus typiskt för perioden. Bakgrunden är minimal och förlitar sig på molnliknande former för att antyda den himmelska gränsen mellan Paradiset och den dödliga världen.

Beham använder fina streck och korsstreck för att skapa volym och skugga över figurerna. Inkluderingen av ett litet kerubhuvud i nedre högra hörnet tillför ett sekundärt narrativt element, som observerar avfärden. Konstnärens monogram, ISB, är tydligt synligt i nedre vänstra hörnet, tillsammans med datumet. Detta verk speglar intresset för bibliska teman som upptog många tyska grafikskapare under 1500-talet. Gravyrens skala uppmuntrar till noggrann inspektion, vilket gör att betraktaren kan uppskatta den kontroll Beham utövade över kopparplåten. Figurerna besitter en känsla av fysisk tyngd, trots den eteriska naturen hos molnen som omger dem. Detta tryck är ett representativt exempel på den grafiska produktionen från Nürnbergskolan, som var mycket inflytelserik i spridningen av renässansikonografi över hela Europa. Klarheten i linjearbetet och den balanserade arrangemanget av figurerna visar den höga nivå av hantverk som förväntades av professionella grafikskapare under denna era.