En dramatisk oljemålning från 1600-talet av Nicolaes Maes, som skildrar Hagar och Ismaels bibliska avfärd genom mästerligt användande av ljus och skugga.

Nicolaes Maes, en elev till Rembrandt, producerade detta verk under sin tidiga period i Amsterdam. Målningen skildrar den bibliska berättelsen från Första Moseboken, där Abraham skickar iväg Hagar och deras son Ismael ut i vildmarken. Maes fokuserar på avfärdens emotionella tyngd, med hjälp av en dramatisk chiaroscuro-teknik som speglar hans utbildning i Rembrandts ateljé. Figurerna är placerade på en stentröskel, vilket skapar en tydlig åtskillnad mellan det inhemska interiören och den osäkra yttre världen.

Abraham står i mitten, med handen utsträckt i en avvisande gest. Han bär en tung, djupröd dräkt som kontrasterar mot bakgrundens dämpade toner. Hagar, placerad till höger, ser nedstämd ut, hennes hållning förmedlar resignation när hon förbereder sig för att ge sig av. Ismael, utrustad med båge och pil, står något bakom och blickar mot stigen framför. En liten hund nere till vänster tillför en touch av inhemsk realism, en vanlig egenskap i holländska genremålningar och historiemålningar från 1600-talet. Ljuset är riktat för att dra uppmärksamhet till figurernas ansikten och händer, vilket förstärker känslan av psykologisk spänning.

Maes visar en sofistikerad hantering av textur, särskilt i tyget i kläderna och den vittrade stenen i dörröppningen. Kompositionen är balanserad, med arkitekturens vertikala linjer som grundar figurerna. Till skillnad från hans senare, mer polerade porträttmåleri behåller detta verk den jordnära, måleriska kvaliteten som kännetecknar hans tidiga religiösa motiv. Scenen undviker överdriven teatralitet och väljer istället en lugn, humaniserad tolkning av en välkänd berättelse. Detta tryck fångar de subtila nyanserna av ljus och skugga, vilket bevarar originalmålningens atmosfäriska kvalitet.