Var du kan se Olafur Eliasson

Olafur Eliasson, född i Köpenhamn 1967, är en dansk-isländsk konstnär som bor och verkar i Berlin. Han fick internationellt genomslag i mitten av 1990-talet för fotografier, skulpturer och installationsbaserade verk. Eliassons installationer använder ofta flyktiga element som vatten, ljus, vind och dimma. Hans konst utforskar den mänskliga perceptionen och upplevelsen av naturfenomen. Han har skapat inomhus- och utomhusinstallationer med både naturliga och syntetiska material. Hans ateljé i Berlin, grundad 1995, fungerar som ett laboratorium för rumslig forskning, med medverkan av arkitekter, konstnärer, tekniker och konsthistoriker. Exempel på Eliassons konst inkluderar *The Weather Project*, en storskalig optisk illusion installerad i turbinhallen på Tate Modern i London 2003. Denna installation bestod av en halvcirkelformad uppsättning lampor och speglar som skapade en soleffekt. Andra utställningar inkluderar *Olafur Eliasson* på Musée d'Art Moderne de la Ville de Paris (2002), *The Mediated Motion* på Kunsthaus Bregenz, Österrike (2001), och *The Curious Garden* på Irish Museum of Modern Art, Dublin (2000). Hans konst har även visats i grupputställningar som Venedigbiennalen och Skulptur Projekte i Münster.

Olafur Eliasson, född i Köpenhamn 1967, är känd för fotografier, skulpturer och installationer. Hans konst utforskar den mänskliga uppfattningen av naturfenomen, ofta med enkla medel för att skapa sublima effekter. Eliassons fotografiska arbete går ofta ut på att dokumentera naturliga förlopp, som isberg och klippformationer, framför allt på Island. Dessa serier av bilder presenteras i rutnätsuppställningar och uppmanar betraktaren att jämföra förändringar över tid. Han är intresserad av både mänskliga och geologiska tidsskalor, till exempel is som smälter och glaciärer som rör sig. Eliasson positionerar skildringen av naturen som en katalysator för systematisk studie, snarare än passiv kontemplation. Eliassons installationer använder ofta flyktiga element som vatten, ljus, vind och dimma. Vissa verk innehåller konkreta naturmaterial som träd och mossa. Dessa installationer förstås ofta bättre som händelser eller experiment än som konventionella skulpturer. Till exempel använde *The weather project* (2003) på Tate Modern lampor, speglar och dimma för att skapa en storskalig optisk illusion av en solskiva. Eliasson bor i Berlin och är verksam internationellt. Han fick sitt genombrott i mitten av 1990-talet.

Olafur Eliassons konst har betydelse eftersom den utforskar perception och naturfenomen genom fotografier, skulpturer och installationer. Hans konst kombinerar organiska och syntetiska material och existerar mellan magi och konstgjordhet. Eliasson, som är av isländsk härkomst, född i Köpenhamn och verksam i Berlin, fick internationellt erkännande i mitten av 1990-talet. Hans verk har tolkats i relation till Islands geografi. Eliasson betraktar dock sig själv som skandinav eller nordeuropé. Hans installationer använder vatten, ljus, vind, eld, värme och dimma. Dessa installationer förstås bäst som händelser snarare än som konventionella skulpturer. Ett sådant verk, The Weather Project (2003), installerades i turbinhallen på Tate Modern i London. Det bestod av en stor solskiva skapad med lampor, speglar och konstgjord dimma. Verket inspirerades av tanken att människors upplevelse av väder är ett direkt möte med naturen. Eliassons verk uppmanar betraktaren att känna, både känslomässigt och fysiskt, och motverkar därmed den avtrubbande effekten av ett informationsöverflöd. Han använder kristaller för att uppnå dessa mål.

Olafur Eliasson använder en rad olika material och tekniker, ofta med fokus på flyktiga element. Hans installationer innehåller ofta vatten (i flytande och fryst form), ljus, vind, eld, värme, dimma och magnetiska vågor. Han använder ibland konkreta naturmaterial som träd, taggar, mossa och gräs. Eliassons konst bygger ofta på optiska illusioner och sinnesupplevelser. *The Weather Project* (2003) på Tate Modern använde till exempel en halvcirkelformad uppsättning av enfärgade lampor och hundratals speglar för att skapa effekten av en stor solskiva. Atmosfärisk dimma pumpades in i rummet för att förstärka effekten. Eliasson använder ofta lågteknologiska, lättillgängliga komponenter. Slangar, elektriska lampor, förlängningssladdar, vattenpumpar och ställningar är synligt inbyggda i hans installationer. Han gör inget försök att dölja den apparatur som skapar effekten. Hans avsikt är att låta betraktaren "känna sig själv känna" omgivningen.

Olafur Eliassons konst utforskar varseblivning och naturfenomen. Hans praktik har kopplingar till konsthistorien, särskilt till de kaliforniska konstnärerna inom ”light and space”, Robert Irwin, Maria Nordman och James Turrell. Eliassons installationer delar vissa intressen med dessa föregångares verk, men det finns viktiga generationsskillnader. Turrell använde till exempel ljus för att skapa trompe-l’œil-minimalism med rumslig tvetydighet och optiska illusioner. Eliasson föredrar däremot enkla, direkta och omedelbart begripliga verk. Ett exempel är *Your sun machine* (1997), där han gjorde ett hål i ett galleriinnertak så att solljus kunde komma in. Eliassons ateljé i Berlin, grundad 1995, fungerar som ett laboratorium för rumslig forskning med arkitekter, konstnärer, tekniker och konsthistoriker. Han använder organiska och syntetiska material och rör sig mellan magi och konstgrepp. Eliasson vill skapa en mer koncentrerad och intensiv förundran genom att synliggöra de förmedlande faktorerna och iscensätta naturen som ”hyperrepresentation”.

Olafur Eliasson, född i Köpenhamn 1967, är en konstnär känd för installationsbaserade verk som använder ljus, vatten och andra flyktiga element. Även om Eliasson erkänner ett samband med den nordiska landskapstraditionen motsätter han sig alltför förenklade tolkningar av sitt konstnärskap utifrån hans isländska arv. Han tillbringade en betydande del av sin barndom på Island, men han anser att kritiker överdriver dess betydelse. Eliassons formella intressen knyter an till konsthistorien, i synnerhet de kaliforniska ”light and space”-konstnärerna Robert Irwin, Maria Nordman och James Turrell. Irwins arkitektoniska installationer med genomskinliga skärmar och Nordmans experiment med solljus finner gehör i Eliassons konstnärskap. Till skillnad från vissa av sina föregångare, som Turrell, vilken använde ljus för att skapa optiska illusioner, är Eliassons verk dock enkla och direkta. Eliasson etablerade en ateljé i Berlin 1995, med arkitekter, konstnärer, tekniker och konsthistoriker anställda för rumslig forskning. Vissa kritiker har noterat likheter mellan Eliassons fotografier och Friedrichs och Dahls målningar. Eliasson finner romantiken och mystiken ”intressanta”, men är försiktig med de kulturella associationer som omger dem.

Olafur Eliasson, född i Köpenhamn 1967, är känd för installationsbaserade konstverk som utforskar perception och naturfenomen. Han använder ofta enkla, praktiska mekaniska ingrepp, med hjälp av element som ljus, vatten och dimma. Hans mest kända verk är *The Weather Project*, installerat i turbinhallen på Tate Modern i London 2003. Denna storskaliga synvilla bestod av en halvcirkelformad uppsättning enfärgade lampor och hundratals speglar, vilket skapade effekten av en stor solskiva. En atmosfärisk dimma pumpades in i hallen för att förstärka effekten. Installationen inspirerades av tanken att stadsbors direkta upplevelser av naturen är begränsade. Eliasson etablerade en ateljé i Berlin 1995, som fungerade som ett laboratorium för rumslig forskning. Hans verk innehåller ofta både organiska och syntetiska material och existerar i ett mellanrum mellan konstgjordhet och natur. Han har även producerat fotografier av naturfenomen, som isberg och klippformationer, ofta uppställda i rutnätsmönster.

Olafur Eliasson, född i Köpenhamn 1967, arbetar med fotografi, skulptur och storskaliga installationer. Hans konstnärskap låter sig inte enkelt placeras i en enda rörelse. Vissa kritiker förknippar honom med Light and Space-rörelsen och ser likheter med konstnärer som Robert Irwin, Maria Nordman och James Turrell. Även dessa kaliforniska konstnärer experimenterade med ljus och perception. Eliassons arbetssätt skiljer sig dock åt; hans installationer är ofta direkta och begripliga, till skillnad från de optiska illusioner och tvetydigheter som hans föregångare ibland använde. Hans verk utforskar människans varseblivning och upplevelse av naturfenomen. Med enkla mekaniska handlingar och naturmaterial som vatten, ljus och vind skapar han storslagna effekter. Installationerna innehåller ofta inslag av vetenskap och teknik och speglar hans intresse för hur dessa påverkar vår förståelse av världen. 1995 etablerade Eliasson en ateljé i Berlin, som han drev som ett laboratorium för rumslig forskning med arkitekter, konstnärer, tekniker och konsthistoriker.