Var du kan se Claude Cahun

Claude Cahun (född Lucy Schwob i Nantes 1894^[2]; död 1954^[2]) förknippades med surrealiströrelsen i Paris. Cahun antog ett könsmässigt tvetydigt förnamn och framträdde ofta i självporträtt som en dandy i maskulina kläder och med kort hår. Cahuns fotografiska konst omfattar självporträtt och fotomontage. Dessa bilder utforskar teman kring identitet, kön och jaget som en form av performance. Cahuns prosadikt *Aveux non Avenus* (1930^[2]) innehåller fotomontage skapade tillsammans med Suzanne Malherbe (som använde namnet Moore). En bild ur denna bok, *I.O.U. (Self-Pride)* (1929-30), föreställer flera huvuden, till synes alla Cahun, som reser sig ur en enda hals. Cahun visade sällan sina fotografier under sin livstid, även om hon delade dem med vänner. En litografi baserad på Cahuns fotografi *Que me veux-tu?* från 1928 pryder omslaget till Georges Ribemont-Dessaignes roman *Frontières humaines* (1929). Cahun skapade också originalkonst till en illustration i Lise Deharmes *Le Coeur depic* (1937).

Claude Cahun (född Lucy Schwob) utforskade kön och identitet genom fotografi och skrivande. Cahuns arbete är betydelsefullt eftersom det utmanar konventionella föreställningar om maskulinitet och femininitet. Cahun antog ett könsmässigt tvetydigt namn och klädde sig ofta i maskulina kläder i sina självporträtt. Dessa porträtt ifrågasätter idén att yttre uttryck för kön grundar sig på biologiskt kön. Istället visar de förmågan att korsa artificiellt påtvingade gränser och göra anspråk på olika könade identiteter. Cahuns lesbiskhet gav tillgång till identiteter bortom dem som ansågs korrekt feminina. Cahuns fotografier framställdes ofta i en hemmiljö och spreds inte i stor utsträckning. Denna privata karaktär kan förklara graden av maskulinitet i bilderna, eftersom korsklädsel var olagligt i Frankrike vid den tiden. Konstnärens arbete tematiserar lesbiskhet och skapandet av alternativa möjligheter för det lesbiska subjektet. Cahun och partnern Marcel Moore skapade bilder som avslöjade de många möjligheter som osynlighet gav det lesbiska subjektet.

Claude Cahun var en multimedial konstnär som utforskade teman kring identitet, kön och sexualitet genom en rad olika tekniker. Fotografi blev ett dominerande medium i Cahuns konstnärskap. Cahun använde ofta fotografi och fotomontage för att konstruera alternativa möjligheter för det lesbiska subjektet. Dessa tekniker passade Cahuns strävan att skapa identiteter som egentligen inte existerade, men som fotografin gjorde till verkliga möjligheter. Cahun skapade ofta teatraliska självporträtt med kostymer, masker och smink. Dessa porträtt, iscensatta i hemmiljöer, utmanar tanken att yttre uttryck för maskulinitet och femininitet grundar sig i biologiskt kön. Cahuns partner, Marcel Moore, samarbetade kring stora delar av detta fotografiska arbete. Moore tillskrivs komponerandet av heliogravyrerna till Cahuns bok *Aveux non avenus* ("Icke avgivna bekännelser") utifrån Cahuns förlagor.

Claude Cahuns utforskningar av könsidentitetens tvetydighet har påverkat senare konstnärer. Cahun uppfattade könsidentitet som en kulturell konstruktion, något som iscensätts snarare än medfött. Hennes porträtt innehåller ofta kostymer, teatralisk sminkning och masker; denna betoning på identitetens konstruerade natur, snarare än kroppen i sig, skiljer henne från andra surrealister. Cahuns självporträtt, ofta tagna i privata miljöer, gav henne möjlighet att utforska androgynt eller maskuliniserat utseende vid en tid då att klä sig i motsatt köns kläder var olagligt i Frankrike. Ett fotografi, taget 1919^[2], föreställer Sylvia Beach, den berömda lesbiska ägaren av bokhandeln Maison des Amis des Livres, i icke-feminina kläder. Cahuns porträtt från omkring 1920 visar henne i mer maskulin klädsel; rakat huvud, dandyliknande klädsel och cigarett. Jämförelser har gjorts mellan Cahun och Cindy Sherman, även om Cahun aldrig i någon större utsträckning spred eller ställde ut sina fotografier under sin livstid. En litografi av Cahuns fotografi från 1928, Que me veux-tu?, prydde omslaget till Georges Ribemont-Dessaignes roman Frontières humaines 1929.

Claude Cahun (född Lucy Schwob) påverkades av en rad konstnärliga och litterära gestalter. Hennes farbror, Marcel Schwob, som var vän med Alfred Jarry, hade kontakter med symbolistiska poeter. Cahuns eget skrivande visar inflytande från Arthur Rimbaud och symbolisterna. Hon översatte sexologen Havelock Ellis och skrev om mänsklig sexualitet. Hennes bok från 1930^[2], *Aveux non Avenus*, har en surrealistisk anda, och Pierre MacOrlan jämförde den med Isabelle Eberhardts memoarer. År 1932 stod Cahun nära surrealistgruppen och deltog 1936 i utställningen av surrealistiska objekt i Paris. Hon medverkade i tidskrifter som *Minotaure* och *Cahiers d'art*. Vissa forskare jämför Cahun med Cindy Sherman. Ett av Cahuns tidigaste självporträtt gestaltar henne som en dubbelgångare till kurtisanen Cléo de Mérode. Den lesbiska målaren Romaine Brooks, som ofta porträtterade sina modeller i liknande dräkt, påverkade Cahuns konstnärliga identitet.

Claude Cahun, född Lucy Schwob, var en fransk konstnär mest känd för sina fotografiska självporträtt. Dessa bilder, för det mesta små svartvita fotografier, utforskar teman kring kön, identitet och sexualitet. Cahun antog pseudonymen 1919^[2], vilket speglade ett ifrågasättande av etablerade könsnormer som var centralt i hens liv och konst. Många av dessa självporträtt visar Cahun i utstuderade dräkter och teatrala miljöer. Konstnären stirrar ofta rakt mot betraktaren och skapar en intensiv och konfrontativ blick. Dessa fotografier var till stor del privata och inte avsedda för offentlig visning under Cahuns livstid. Ett undantag är ett självporträtt publicerat i tidskriften *Bifur* 1930. Cahuns styvsyster och livslånga partner, Marcel Moore (född Suzanne Malherbe), samarbetade kring många av dessa verk. Moore tros ha varit fotografen bakom de flesta av Cahuns porträtt. Vissa dubbelporträtt från 1926 speglar parets samarbete och visar maskerade gestalter gjorda av sand. Cahuns konstnärskap fick en renässans på 1980-talet, vilket ledde till ökat erkännande inom konsthistorien.

Claude Cahun (född Lucy Schwob i Nantes, 1894^[2]) förknippas med surrealismen. Redan 1932^[2] var Cahun aktiv i Association des Écrivains et Artistes Révolutionnaires. Kort därefter anslöt hon sig till den surrealistiska gruppen. Cahun deltog i 1936 års surrealistiska föremålsutställning i Paris. Hon bidrog också till tidskrifterna *Minotaure* och *Cahiers d'art*. Cahuns konstnärskap utforskar teman som identitet, könsmässig tvetydighet och maskulinitetens och femininitetens performativa natur. Cahun antog en könsmässigt tvetydig pseudonym och uppträdde ofta i manlig klädsel och med kort hår i sina självporträtt. Cahun översatte Havelock Ellis och undersökte, i sin prosadikt *Aveux non Avenus*, det kluvna jaget, och förde vidare det litterära arvet efter Arthur Rimbaud och symbolisterna. Hennes utforskande av identitet som maskerad syns tydligt i hennes självporträtt, där hon ofta bär masker och kostymer.

Claude Cahun, född Lucy Schwob i Nantes 1894^[2], var en fransk konstnär, fotograf och författare. Cahun är känd för självporträtt som utforskar kön, identitet och sexualitet. Konstnären antog det könsneutrala pseudonymet Claude Cahun 1919^[2]. I verken använde Cahun ofta fotografiskt könsöverskridande och utmanade etablerade könsmodeller. I självporträtten framträdde Cahun som en dandy i maskulina kläder och utmanade konventionella föreställningar om kvinnlighet och manlighet. Bilderna var ofta teatraliska och iscensatta i privata hemmiljöer. Under 1920- och 1930-talen bodde Cahun i Paris och förknippades med surrealismen. Cahun deltog i surrealistiska utställningar och samarbetade kring flera publikationer. Cahun var också politiskt aktiv, gick med i Association des Écrivains et Artistes Révolutionnaires och senare International Federation for an Independent Revolutionary Art. Under den tyska ockupationen av Jersey spred Cahun och partnern Suzanne Malherbe, även känd som Marcel Moore, flygblad mot nazismen. Cahun dog på Jersey 1954^[2].