Var du kan se Charles Wilbert White

Charles Wilbert White var en amerikansk konstnär känd för sina grafiska blad, ofta utgivna i begränsade upplagor. Dessa är originalbilder som är tänkta som grafik och utförda enbart som grafik. Varje exemplar trycks och färgas individuellt, vilket gör det till ett medium med flera original. Konstnären bestämmer antalet blad i upplagan. Bladen numreras vanligen för att ge en redovisning av antalet i upplagan; till exempel anger 12/25 att det är blad nummer 12 av en upplaga på 25. Numreringen av grafiska blad är en relativt ny konvention. Tidiga blad var inte alltid numrerade eller signerade; i vissa fall signerade konstnären själva plattan eller stenen i stället för varje enskilt blad. Ett blads värde beror på faktorer som konstnärens rykte, bildens popularitet, papperskvaliteten, färgen och tryckprocessen. Vissa förläggare begränsar antalet avdrag för att öka ett blads värde. Upplageangivelsen skrivs vanligen som ett sifferpar längst ner till vänster på bladet, titeln i mitten och signaturen till höger. Dessa uppgifter är alltid signerade med blyerts.

Charles Wilbert White (1918^[1]–1979^[1]) är betydelsefull för sina kraftfulla skildringar av afroamerikaner. Hans konst utgör en motvikt till stereotypa framställningar. White strävade efter att skildra sina motivs, ofta vanliga människors, värdighet och mänsklighet under mitten av 1900-talet. Whites stil förenar realism med samhällskritik. Hans teckningar, tryck och målningar behandlade ofta teman som rasförtryck, orättvisa och arbetarklasssamhällens kamp. Gestalterna i hans konstverk är återgivna med inlevelse och visar deras styrka och motståndskraft. Hans konst fick genomslag under medborgarrättsrörelsen. Den erbjöd en bildberättelse som gav gensvar hos tidens krav på jämlikhet och samhällsförändring. Whites konst är fortfarande relevant. Den väcker samtal om ras, identitet och den pågående kampen för social rättvisa. Hans bilder fungerar både som historiska dokument och som inspirationskälla för samtida konstnärer och aktivister.

Charles Wilbert White var mest känd för sina teckningar, litografier och väggmålningar som skildrade afroamerikaner. White arbetade ofta i svartvitt och använde en kombination av kol, bläck och laveringstekniker på papper. Han var känd för att bygga upp tonvärde och struktur genom att lägga lager och blanda dem. Detta skapade en känsla av djup och volym i hans gestalter. Han skapade också oljemålningar, ofta på duk eller skiva. Hans målarteknik innebar en noggrann underliggande målning, följd av lager av lasyr för att uppnå lyster och subtila färgnyanser. White införlivade ibland äggtempera i sin oljefärg, vilket gav ytan en särpräglad matt finish. I sina väggmålningar använde White frescoteknik och applicerade pigment på våt puts. Detta krävde noggrann planering och utförande, eftersom färgerna blev permanenta när putsen torkade.

Det är svårt att peka ut specifika personer som direkt påverkades av Charles Wilbert White. Man kan dock undersöka inflytandet från liknande gestalter och rörelser. Arthur H. Mackmurdo inspirerades till exempel av John Ruskin och William Morris. Mackmurdos teorier, som de i *The Germ*, handlade om etik inom konsten och konstnärens sociala ansvar. *The Germ* banade sedan väg för tidskrifter som *The Yellow Book* och *The Savoy*. I Kalifornien inspirerades konstnärer som Donna Schuster att måla djärvare, fokusera på förvridna former och använda mer intensiva färger. Modernismen i södra Kalifornien var begränsad till en liten krets som omfattade Mabel Alvarez och Edouard Vysekal. Henrietta Shore, med Robert Henris konst i minnet, skapade halvabstrakta stilleben. Shore och Georgia O'Keeffe ställde ut tillsammans i New York 1923^[1].

Charles Wilbert Whites konstnärliga utveckling skedde i flera etapper. 1963^[1] tog hans mor med honom och hans bror till kurser i nakenmodellsteckning; han var tretton år. Hon ville att barnen skulle uppskatta människokroppens skönhet. Den tidiga utbildningen väckte hos honom en vördnad för människokroppen, vilket inspirerade honom att bli yrkesverksam konstnär. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet ägnade sig White åt att teckna och måla fåglar och djur och bortsåg till stor del från andra motiv. Hans bror Robert utmanade honom och hävdade att ingen stor konstnär var värd sitt salt om han inte kunde teckna människokroppen. Det fick White att gå en ny kurs i nakenmodellsteckning i mitten av 1970-talet. Därefter såg han sig aldrig om, utan ägnade sig helt åt att bemästra figurteckning.

Charles Wilbert White är känd för sitt socialt medvetna konstnärskap, särskilt sina skildringar av afroamerikaner. Även om han skapade många betydande verk under sin karriär, nämns 1953^[1] års *Awakening* ofta som hans mest kända. White arbetade i en socialrealistisk stil; *Awakening* visar en svart kvinna som träder fram ur skuggfyllda gestalter. Gestalten symboliserar den potential som svarta människor bar på under medborgarrättsrörelsen. Verket är en kolteckning, ett medium White föredrog för dess uttrycksmöjligheter och tillgänglighet. Han använde ofta svart och vitt för att skapa slående kontraster och betona sina motivs värdighet. White ville använda sin konst som ett verktyg för social förändring, och främja jämlikhet och rättvisa.

Charles Wilbert Whites konstnärliga praktik är kopplad till socialrealismen och Black Arts-rörelsen. Dessa kopplingar speglar hans fokus på att skildra afroamerikanskt liv, kultur och historia. Under Harlemrenässansen rörde sig många afroamerikanska konstnärer bort från euro-amerikanska traditioner. De började göra frågan om ras och kraften i dess framställning lika viktig som formell nyskapelse. Whites verk ansluter till detta angreppssätt, och prioriterar rasidentitet och erfarenhet. Harlemrenässansen såg författare och konstnärer som lyfte fram afroamerikanska kulturella bedrifter. De strävade efter att odla stolthet och främja rastolerans. Konstnärer som Aaron Douglas införlivade motiv från afrikansk skulptur i sitt arbete. Douglas använde syntetisk kubism för att representera afroamerikanska kulturella minnen. På liknande sätt använde White sin konst för att skildra den svarta gemenskapens kollektiva anda och framåtrörelse.

Charles Wilbert White var en afroamerikansk konstnär känd för sina bidrag till USA:s konst och kultur. Under 1920^[1]-talet växte en betydande rörelse känd som Harlemrenässansen fram i Harlem i New York. Denna rörelse uppstod ur afroamerikaners migration från plantagerna i Södern till de industriella städerna i norr, där de kämpade för medborgerliga rättigheter. Harlemrenässansen omfattade ett brett spektrum av konstnärliga stilar och hyllade svarta amerikaners identitet, deras överlevnad efter slaveriet och deras afrikanska arv. Författarna och redaktörerna Alain Locke och Charles Johnson gick i spetsen för Harlemrenässansen, som syftade till att lyfta fram afroamerikanska kulturella framgångar och främja rastolerans. Rörelsen omfattade författare som Langston Hughes, Countee Cullen och Zora Neale Hurston, musiker som Duke Ellington, Bessie Smith och Louis Armstrong, fotografer som James Van Der Zee, samt målare och skulptörer som Meta Warrick Fuller och Augusta Savage.