Var du kan se Brassai

Gyula Halasz (1899^[1]-1984^[1]), som arbetade under namnet Brassai, var en ungersk-fransk fotograf, skulptör, tecknare, filmskapare och författare. Han flyttade till Paris 1924^[1], och 1930 fotograferade han staden om natten. Brassais fotografier framstår som spontana, men hans motiv var ofta medvetna om hans närvaro och poserade. Hans bok *Paris de Nuit* (Paris om natten) från 1933 fick världsomspännande spridning. Han arbetade som frilansfotograf för publikationer som *Minotaure* och *Harper's Bazaar*. Brassai porträtterade även kulturpersonligheter, som Salvador Dali, Henri Matisse, Henry Miller och Pablo Picasso. Inom fotografin syftar termen ”vintagetryck” på ett tryck framställt ungefär vid den tid då negativet togs. Ett ”periodtryck” är ett tryck som gjorts inom tio till femton år efter tagningen. Ett ”modernt tryck” är ett nyligen framställt tryck från originalnegativet. Ett ”originaltryck” är ett som framställts av konstnären eller under dennes uppsikt. Marknaden anser att det individuella utförandet är viktigt för ett fotografis originalitet. Fotografens signatur bekräftar att bilden överensstämmer med dennes idé. Att begränsa upplagor var inte vanligt bland Brassais generation.

Brassai, född Gyula Halasz (1899^[1]-1984^[1]), är betydelsefull för sina fotografier av 1930^[1]-talets parisiska nattliv. Hans bok från 1933, *Paris de Nuit*, fick världsomspännande spridning, och han fotograferade kulturpersonligheter som Salvador Dali, Henri Matisse, Henry Miller och Pablo Picasso. Brassai flyttade till Paris 1924 och arbetade som journalist. Vid 1930 fotograferade han Paris nattetid och dokumenterade tomma gator samt stadens kaféer, dansställen, brottslingar, homosexuella, transvestiter och prostituerade. Även om hans fotografier verkar spontana poserade hans motiv ofta. Hans bilder från bordeller, gay- och lesbiska klubbar och maskeradbaler dokumenterar den parisiska nattlivets sexuella aktiviteter. Liksom surrealisterna följde Brassai traditionen av den journalistiska voyeur-observatören och samlade material medan han utforskade staden. Brassai var även skulptör, tecknare, scenograf, författare och filmskapare. Hans film *Tant qu'il y aura des betes* från 1956 vann ett pris vid filmfestivalen i Cannes. En retrospektiv utställning av hans verk hölls på Museum of Modern Art i New York 1968.

Brassai, född Gyula Halasz, var en mångsidig konstnär som arbetade inom flera olika medier. Även om han är mest känd för sitt fotografi var han också skulptör, tecknare, scenograf, författare och filmskapare. Brassai är främst känd för sina fotografier av Paris, särskilt sina bilder av staden nattetid. Han fångade scener ur bohemlivet, bland annat kaféer, dansställen och stadens demimonde. Hans bok *Paris de Nuit* från 1933^[1] gav honom internationellt erkännande. Fotografierna, som verkar spontana, byggde ofta på arrangerade motiv. Utöver fotografin utforskade Brassai andra konstnärliga vägar. Han skapade scenografier och regisserade filmen *Tant qu'il y aura des bêtes*, som vann ett pris vid filmfestivalen i Cannes 1956. Han gav också ut böcker, som *Conversations avec Picasso* (1964), byggda på hans relationer med framstående konstnärsgestalter. Hans verk omfattade också en serie om Parisgraffiti.

Brassai, född Gyula Halasz, var en ungersk fotograf, skulptör, författare och filmskapare som flyttade till Paris 1924^[1]. Han är känd för sina fotografier av Paris nattliv, och hans verk publicerades i tidskrifter som *Harper's Bazaar* och den surrealistiska tidskriften *Minotaure*. Han porträtterade också kulturpersonligheter som Salvador Dali, Henri Matisse, Henry Miller och Pablo Picasso. Hans bok *Paris de Nuit* (Paris om natten) från 1933 spreds över hela världen och påverkade många fotografer. Hans fotografier dokumenterade Paris nattliv i tidigt 1930-tal, inklusive bordeller, gay- och lesbiska klubbar och maskeradbaler. Brassais fotografier illustrerar mötet mellan vetenskapligt och populärt intresse. Liksom surrealisterna följde han 1800-talets realistiska tradition av den journalistiska voyeur-betraktaren, *flanören* som vandrar genom staden och samlar material. Fotografen Henri Cartier-Bresson, som började som kubistisk målare innan han övergick till fotografi 1932, fångade det han kallade det avgörande ögonblicket. Många av Cartier-Bressons fotografier har ett surrealistiskt inslag av det oväntade.

Brassaï, född Gyula Halász, hade flera konstnärliga influenser. Han studerade konst i Budapest och Berlin, där han mötte Vasily Kandinsky, Oskar Kokoschka och Laszlo Moholy-Nagy. Dessa gestalter formade sannolikt hans tidiga konstnärliga utveckling. Senare, efter att ha flyttat till Paris 1924^[1], kom Brassaï att förknippas med surrealistiska kretsar. Han arbetade för publikationer som den surrealistiska tidskriften Minotaure. Hans kontakt med kulturikoner som Salvador Dalí, Henri Matisse, Henry Miller och Pablo Picasso hade också betydelse. Hans fotografi, i synnerhet hans dokumentation av Paris nattliv, fångade både ensamma scener och stadens bohemiska subkultur. Även om hans fotografier verkar spontana var hans motiv ofta medvetna om hans närvaro. Vissa kritiker har noterat likheter mellan hans bilder och Giorgio de Chiricos metafysiska måleri. Brassaïs konst korsade också Man Rays, en annan fotograf förknippad med surrealisterna.

Brassai, född Gyula Halasz, blev känd för sina fotografier av Paris. Hans mest berömda verk är sannolikt boken *Paris de Nuit* (Paris om natten) från 1933^[1]. Samlingen fångade stadens nattliga atmosfär. Brassai fotograferade tomma gator, liksom livet på kaféer, dansställen och i stadens dolda undre värld. Bilderna dokumenterade livet för brottslingar, homosexuella, transvestiter och prostituerade. Brassais fotografier, som kan verka spontana, involverade ofta motiv som poserade, medvetna om hans närvaro. Senare gav han ut *The Secret Paris of the '30s*, som innehöll fotografier från denna period. Brassai fotograferade även kulturpersonligheter som Salvador Dali, Henri Matisse, Henry Miller och Pablo Picasso. Dessa kontakter ledde senare till publikationer som *Conversations avec Picasso* (1964). Hans övriga projekt inkluderade en serie om parisisk graffiti och dokumentärbilder från hans resor. Brassai var även skulptör, tecknare, scenograf, författare och filmskapare.

Brassai, född Gyula Halasz 1899^[1], förknippas med flera olika konstnärliga stilar. Han arbetade som frilansfotograf för publikationer som sträckte sig från den surrealistiska tidskriften Minotaure till Harper's Bazaar. Brassais fotografi dokumenterade Paris nattliv på 1930^[1]-talet, inklusive bordeller, gay- och lesbiska klubbar samt maskerader. Hans arbete belyser mötet mellan vetenskapligt och populärt intresse för sexualitet. Liksom surrealisterna följde han 1800-talets realistiska tradition av den journalistiska voyeur-observatören, som samlade material under vandringar genom staden. Hans bok från 1933, Paris de Nuit, innehåller fotografier som präglas av en voyeurs fröjd i det ovanliga och förbjudna. Brassai porträtterade också kulturpersonligheter som Salvador Dali, Henri Matisse, Henry Miller och Pablo Picasso. Hans kontakt med dessa personer ledde till publikationer som Conversations avec Picasso (1964). Förutom fotografi var Brassai skulptör, tecknare, scenograf, författare och filmskapare.

Gyula Halasz, känd som Brassai (efter sin hemstad), var en ungersk-fransk konstnär som blev erkänd för sitt fotografi. Han var också skulptör, tecknare, scenograf, författare och filmskapare. Efter flytten till Paris 1924^[1] arbetade Brassai först som journalist. Omkring 1930 började han fotografera Paris om natten och fångade de tomma gatorna och stadens bohemiska kultur: kaféerna, danslokalerna, brottslingarna och prostituerade. Hans bok *Paris de Nuit* (Paris om natten) från 1933 fick internationell spridning. Brassai frilansade för tidskrifter som *Minotaure* och *Harper's Bazaar*. På 1930-talet fotograferade han kulturpersonligheter, däribland Salvador Dalí, Henri Matisse, Henry Miller och Pablo Picasso. Kontakterna ledde till böcker som *Conversations avec Picasso* (1964). Andra projekt omfattade fotografier av parisisk graffiti och dokumentära bilder från hans resor. Hans film *Tant qu'il y aura des bêtes* (Så länge det finns djur) från 1956, även känd som *Lovers and Clowns*, vann ett pris vid filmfestivalen i Cannes. En retrospektiv utställning på Museum of Modern Art i New York 1968 turnerade i Australien, Nya Zeeland och Sydamerika.