Var du kan se Angela Bulloch

För att se Angela Bullochs verk kan du besöka större konstinstitutioner. Flera museer äger samlingar som kan innehålla hennes verk. Bland dessa finns Los Angeles County Museum of Art (LACMA) på 5905 Wilshire Boulevard, Los Angeles; Metropolitan Museum of Art på 1000 Fifth Avenue, New York; och Museum of Modern Art (MoMA) på 11 West 53rd Street, New York. Överväg även Minneapolis Institute of Arts på 2400 Third Avenue South, Minneapolis. I Kanada kan Royal Ontario Museum på 100 Queens Park, Toronto, ha relevanta verk. I Storbritannien är möjliga platser Victoria & Albert Museum på Cromwell Road, London; National Museums of Scotland Royal Museum på Chambers Street, Edinburgh; samt Manchester Art Gallery på Mosley Street, Manchester. Kontrollera alltid museets webbplats eller kontakta dem direkt för att bekräfta aktuella utställningar och specifika verk som visas.

Angela Bulloch är känd för installationer, skulptur och digitala medier. Grafiken utforskar ofta system, mönster och förhållandet mellan analoga och digitala processer. När du ser på hennes grafiska blad är det bra att känna till några grundbegrepp. En ”upplaga” är en uppsättning likadana tryck gjorda från samma block eller serie av block. Upplagor är vanligen ”begränsade”, vilket innebär att konstnären bestämmer ett visst antal exemplar. Det är konstnärens val, inte en begränsning i mediet. Bladen i en begränsad upplaga numreras; 12/25 betyder exempelvis blad nummer 12 i en upplaga på 25. Trycket signeras också, vanligen med blyerts, i den nedre marginalen. Professional Art Dealers Association of Canada definierar originalgrafik som en bild som tänkts ut och utförts enbart som grafik, vanligtvis i en numrerad upplaga och signerad av konstnären. Varje blad i upplagan är ett original, tryckt från en plåt, sten, schablon eller stock som skapats för ändamålet.

Angela Bulloch är en kanadensisk konstnär (född 1966^[2]) känd för sina installationer, skulpturer och ljusbaserade verk. Hon utforskar system, regler och mönster, och använder ofta digital teknik och matematiska begrepp. Bullochs tidiga verk gick ut på att skapa modulära, sammankopplade system. Dessa system använde ofta enkla geometriska former och en begränsad färgpalett. Hennes intresse för systemteori och kybernetik syns i hennes utforskning av hur information organiseras och bearbetas. Ett kännetecken för Bullochs konstnärskap är användningen av ”Pixel Boxes”. Det är kubiska ljusenheter som kan programmeras att visa olika färger och mönster. Dessa lådor arrangeras ofta i rutnätsliknande strukturer och skapar storskaliga installationer som utforskar förhållandet mellan digital information och det fysiska rummet. Hon använder dem för att undersöka hur digital information omvandlas till sinnesupplevelser. Bullochs konstnärskap är betydelsefullt eftersom det berör samtida frågor om teknik, perception och informationens natur. Hennes installationer uppmanar betraktaren att fundera över hur digitala system formar vår förståelse av världen. Hennes verk har bidragit till diskussionen om mötet mellan konst, vetenskap och teknik.

Angela Bulloch är känd för sina installationer, skulpturer och verk med digitala medier. Hon tar ofta in system, regler och slumpoperationer i sitt konstnärskap. Bullochs tidiga arbete bestod av väggmonterade, modulära panelmålningar. Dessa verk utforskade färgrelationer och serialitet. Hon började sedan använda staplade, upplysta lådor som kallas ”Pixel Boxes”. Dessa inspirerades av de digitala skärmarnas grundenheter. Varje låda innehåller ett ljus som kan programmeras att visa olika färger. Pixel Boxes arrangeras i rutnät eller andra formationer, vilket skapar storskaliga displayer med låg upplösning. På 1990-talet skapade Bulloch interaktiva installationer som reagerade på betraktarnas närvaro. Dessa installationer använde sensorer och datorprogram för att utlösa förändringar i ljus och ljud. Hon har även producerat plotterritningar, som skapas med en datorstyrd ritmaskin. Dessa teckningar har ofta geometriska mönster och abstrakta formgivningar. Bullochs verk utforskar mötet mellan analoga och digitala system samt förhållandet mellan teknik och perception.

Angela Bullochs konstnärliga utveckling ägde rum vid Londons Goldsmiths College under 1980-talet. Under denna period möttes flera influenser som formade hennes förhållningssätt till konsten. Bullochs tid vid Goldsmiths förde henne samman med kurskamrater som senare skulle bli framträdande gestalter inom rörelsen Young British Artists (YBA). Utan att formellt räknas som en YBA-konstnär präglades hon av miljön på Goldsmiths, med lärare som Michael Craig-Martin, som uppmuntrade konceptuellt utforskande och utmanade traditionella konstnärliga gränser. Denna betoning på idéer och experimenterande, snarare än trohet mot specifika stilar, hade stor betydelse för Bullochs tidiga konstnärskap. Vidare speglar Bullochs intresse för system, regler och samspelet mellan teknik och kultur tidens bredare intellektuella strömningar. Influenser från minimalism och konceptkonst syns i hennes användning av enkla former och systematiska processer. Hennes engagemang i digital teknik och dess påverkan på perception ansluter till konstnärer som utforskade liknande teman i slutet av 1900-talet. Bullochs förhållningssätt innebär en kritisk granskning av hur teknik formar vår förståelse av världen.

Angela Bulloch är känd för sina installationer, skulpturer och ljusbaserade verk. Hon uppmärksammades i slutet av 1980-talet som en del av en grupp konstnärer som utforskade nya angreppssätt inom skulptur och installationskonst. Bullochs ”Pixel Box”-serie hör till hennes mest kända verk. Dessa verk består av modulära, ljusavgivande lådor som kan arrangeras i olika konfigurationer. Varje låda avger färgat ljus, och kombinationerna skapar föränderliga mönster och abstrakta kompositioner. ”Pixel Box”-verken behandlar idéer om digital information, perception och förhållandet mellan teknik och konst. Hennes intresse för system och regler märks i mycket av hennes arbete. Hon använder ofta matematiska eller logiska strukturer för att bestämma arrangemang och beteende i sina installationer. Detta förhållningssätt speglar ett intresse för hur system kan generera komplexa och oförutsägbara utfall. Bullochs verk innehåller ofta inslag av slump och obestämdhet, vilket bjuder in betraktaren att engagera sig aktivt i konsten.

Angela Bulloch framträdde som konstnär i slutet av 1980-talet. Hon kom att förknippas med en grupp konstnärer som kallades ”Freeze”, efter en utställning som Damien Hirst organiserade 1988. Denna lösa gemenskap omfattade konstnärer som utforskade nya sätt att arbeta med skulptur och installationskonst. Bullochs konst innehåller ofta digital teknik och en systembaserad estetik. Hon är känd för sina modulära skulpturer och installationer, som använder geometriska former och programmerat ljus. Hennes praktik anknyter till minimalismens och konceptkonstens historia, samtidigt som den reflekterar över teknikens inverkan på samtidskulturen. Även om hon inte strikt håller sig till någon enskild rörelse har Bullochs konst beröringspunkter med postkonceptualismen och systemkonsten. Dessa förhållningssätt betonar användningen av förutbestämda regler och processer i skapandet av konst. Hennes intresse för system, serialitet och samspelet mellan ljus och form placerar hennes konst inom en bredare bana av konstnärligt experimenterande som inleddes i slutet av 1900-talet.

Utan mer information är det svårt att sammanfatta Angela Bullochs konstnärskap. Ett verk från senare tid, *Nowhere to Hide*, verkar vara en egensinnig hyllning till Salvador Dalís verk *Lobster Telephone* från 1938, uppdaterad för modern teknik. Verket inspirerades av berättelsen om en tillverkare av vibratorer vars produkter spårade och registrerade användarnas uppgifter utan deras samtycke, bland annat datum och tid för varje användning och till och med användarens temperatur. Uppgifterna skickades sedan tillbaka till företaget. Bullochs till synes oskyldiga objekt är skrikigt rosa och täckt av glitter, men utgör i själva verket ett kusligt monument över kontroll och övervakning. Konstnären tillhandahåller en ljudinspelning till sin ”dildo-gudom”.