Nicolás Enríquez

Nicolás Enríquez är känd för religiösa verk till kyrkor och privata uppdragsgivare i Nya Spanien.

Det är svårt att utse ett enda verk till Nicolás Enríquezs "mest berömda". Han är dock välkänd för porträtt, särskilt målningar av eliten i det koloniala Mexiko. Enríquez avbildade ofta personerna med stor omsorg om kläder och tillbehör, vilket speglar deras samhällsställning. Han var verksam när den mexikanska konsten började hävda en egen identitet och frigöra sig från europeiska modeller. Verken ger inblick i tidens sociala hierarkier och kulturella värderingar. Enskilda målningar kan vara mer igenkännliga i Mexiko, men information om hela produktionen är inte allmänt tillgänglig på engelska. För att avgöra hans mest hyllade målning krävs ytterligare forskning om mexikansk konsthistoria.

Nicolás Enríquez tillhörde barocken. Denna riktning, som följde efter manierismen, anses ha fått sitt namn från ”barocco”, portugisiskans ord för en oregelbunden pärla. Stilen, som dateras till omkring 1600–1700, kännetecknas av känslor, dynamik och dramatik, ofta genom starka tonkontraster. Barocken växte fram under en period av religiösa konflikter i Europa och skulle från början stärka katolicismens ställning. Trientkonciliet (1545–1563) slog fast att religiös konst skulle främja fromhet genom tydlighet, exakthet, realism och logik. Barocken utvecklades ur denna riktlinje och spreds snart från Italien till Europas övriga katolska länder. Konstnärerna delade vissa grepp men uttryckte också sin individualitet. Barockkonsten är livfull och intensiv, med solida gestalter och mänskliga dramer. Den ärvde rörelse och känslor från manierismen och använde samtidigt renässansens stadga, perspektiv och klassiska linjer.

Det finns få uppgifter om Nicolás Enríquezs specifika tekniker, men periodens allmänna konstnärliga metoder går att beskriva. Enríquez använde sannolikt tekniker som var vanliga bland dåtidens målare, exempelvis lager av färg för att skapa djup och form. Oljefärg var populärt och gjorde det möjligt att blanda mjukt och återge detaljer. Konstnären kan ha grundat duken med ett förberedande lager, exempelvis gesso, för att få en slät yta. Pigment hämtades från olika källor, däribland mineraler och växter. Han kan ha använt penslar av olika storlekar och material för att skapa effekter från breda drag till fina detaljer. Kunskap om tekniker är viktig för att förstå konstnärers val och skicklighet.

Nicolás Enríquez var verksam i 1700-talets koloniala Latinamerika. Konsten från perioden kallas ofta amerikansk barock och innebär en omformning av den spanska barockstilen. Barocken förknippas i allmänhet med dynamik, nyskapande kompositioner och ett överdådigt uttryck. Perioden sträcker sig från Michelangelos sena verk till konstnärer som Rembrandt. Den kan ses som ett svar på en underliggande oro och en strävan efter förnyelse. Den amerikanska barocken beskrivs som explosiv och präglas mer av spridning än enhet. Den brasilianske arkitekten och skulptören Antonio Francisco Lisboa, känd som Aleijadinho, är en annan företrädare för stilen. Han ritade byggnader med böljande linjer och skapade skulpturer, som *The Twelve Prophets*, med trompe-l’œil-teknik.

Nicolás Enríquez var en konstnär i artonde århundradets Mexiko. Han föddes i Mexico City 1704. Han dog där 1790. Enríquez kom från en konstnärsfamilj; hans far var också målare. Han är känd för sina castamålningar och porträtt. Castamålningar skildrar befolkningsblandning i det koloniala Mexiko. Hans verk ingår i samlingarna på Museo Nacional del Virreinato, Museo de América i Madrid och andra institutioner. Hans porträtt visar religiösa personer, vicekungar och andra medlemmar av det koloniala samhället. Målningarna ger inblick i tidens sociala hierarki. Enríquez konst ger ett fönster mot det koloniala Mexikos kultur. Hans målningar dokumenterar olika sidor av livet i vicekungadömet. De visar också den mexikanska konstens utveckling under denna period.

Nicolás Enríquezs verk går att se i flera offentliga samlingar och museer. Minneapolis Institute of Arts har *The Death of Germanicus*. Pusjkinmuseet i Moskva har flera verk, bland annat *The Continence of Scipio* och *Hercules and Cacus*. Münchens Alte Pinakothek äger *The Adoration of the Shepherds* och *Apollo and Daphne*. I Nancy finns *The Entry of Christ into Jerusalem* på Musée des Beaux-Arts. Metropolitan Museum of Art i New York har verk som *Orion*, *Midas Washing at the Source of the Pactolus* och *The Rape of the Sabines*. National Gallery of Canada i Ottawa har *Cleopatra and Augustus* och *Woman Washing Her Feet*. Ashmolean Museum i Oxford har *The Exposing of Moses*. Slutligen finns *The Andrians*, *Apollo and Daphne*, *The Arcadian Shepherds* och *The Assumption of the Virgin* på Louvren i Paris.

Nicolás Enríquez var en konstnär i det koloniala Mexiko. Han föddes i Mexico City 1704. Hans föräldrar var María Ygnacia de la Serna och Manuel Enríquez. Enríquez är känd för sina castamålningar och porträtt. Castamåleri var en populär genre i Nya Spanien under det 18:e århundradet. Målningarna visar blandning mellan ursprungsbefolkningar och spanska och afrikanska befolkningar. Verken presenterar vanligen ett hierarkiskt klassificeringssystem. Enríquez målade också porträtt av vicekungar och andra viktiga personer. Bland dem finns José de Iturrigaray, vicekung av Nya Spanien från 1803 till 1808. Han målade även religiösa motiv. Enríquez karriär utvecklades i Mexico City. Han dog där 1790. Hans verk ger inblick i det koloniala Mexikos samhälle.

Nicolás Enríquez (1704–1790) var verksam som målare i Nya Spanien under 1700-talet. Det är svårt att bedöma hans konstnärliga inflytande, men man kan se till hans plats i dåtidens konstnärsgemenskap. Enríquez ledde sin verkstad i många år och rimligen utbildade han flera lärlingar, även om namnen på möjliga elever inte är särskilt kända i dag. Forskningen har främst fokuserat på hans verk och allmänna konstströmningar i 1700-talets Mexiko. Enríquez målningar, särskilt casta-serien, har senare påverkat hur forskare och allmänhet betraktar det koloniala mexikanska samhället. Casta-målningarna försökte klassificera personer med blandad härkomst, och Enríquez versioner anses särskilt detaljerade. De ger inblick i periodens rasliga och sociala hierarkier, även om bilden filtreras genom konstnärens egna fördomar och mecenaternas förväntningar. Målningarna är värdefulla historiska dokument, oavsett om han hade direkta konstnärliga efterföljare.

Nicolás Enríquez (född 1704) var verksam i det koloniala Mexiko. Han är känd för sina casta-målningar och porträtt. Hans konstnärliga influenser är inte väl dokumenterade, men konsthistoriker har identifierat kopplingar till äldre målare och traditioner. Enríquez fick troligen akademisk utbildning, vilket gav honom kännedom om de europeiska stilar som var populära vid tiden, särskilt flamländsk konst. Verken liknar Juan Rodríguez Juárez (1675–1728), en annan mexikansk målare. Båda skapade porträtt av eliten och använde symboliska inslag. Klädsel, miljö och tillbehör angav ofta den porträtterades status. Enríquez casta-målningar, som skildrar blandning mellan olika folkgrupper i Nya Spanien, visar också påverkan från tidigare mexikanska konstnärer som behandlade liknande teman. Målningarna, avsedda för både lokala och europeiska betraktare, kategoriserade olika folkgrupper och deras barn och presenterade en hierarkisk samhällssyn. Hans exakta konstnärliga bakgrund är fortfarande oklar, men påverkan från europeiska stilar och lokala traditioner är tydlig.

Nicolás Enríquez (född 1704, död 1790) var målare i Nya Spanien, det koloniala Mexiko. Han är känd för sina casta-målningar och porträtt. Enríquez kom från en konstnärsfamilj och utbildade sig i verkstaden hos José de Ibarra, en ledande målare i Mexico City. Senare blev Enríquez själv mästarmålare. Han skapade verk för kyrkor, privatpersoner och religiösa ordnar. Casta-måleriet är en genre som är unik för det koloniala Mexiko. Bilderna skildrar blandning mellan européer, ursprungsfolk och afrikaner. Vanligtvis avbildas en mor, en far och ett barn med en etikett som anger deras påstådda rastillhörighet. Enríquez skapade flera serier casta-målningar. Verken ger inblick i det koloniala Mexikos sociala hierarki och visar också oron kring blandade relationer som fanns vid tiden. Porträtten föreställer bland annat religiösa gestalter och medlemmar av den mexikanska eliten och visar hans skicklighet i att återge likhet och detaljer. I dag finns hans verk på museer och i privata samlingar runt om i världen. Han räknas som en av 1700-talets viktigaste mexikanska målare.

Det är svårt att bedöma Nicolás Enríquez betydelse i dag utan specifika referensutdrag. Några allmänna punkter om konstnärers betydelse kan dock nämnas. En konstnärs betydelse kan mätas på flera sätt. Ett sätt är att undersöka inflytandet på andra konstnärer. Albrecht Dürers grafiska blad påverkade till exempel skulptörer under hans tid, som Tilman Riemenschneider och Peter Dell the Elder. Senare anpassade konstnärer som Caravaggio, Diego Velázquez och Rembrandt Dürers gestalter och kompositioner. Även under det 20:e århundradet hämtade konstnärer som Otto Dix, Lucian Freud och Norman Rockwell inspiration från Dürer. Ett annat mått på en konstnärs betydelse är i vilken grad verken blir en del av den allmänna föreställningsvärlden. Dürers verk refereras i litteratur och film, som Pierre Mac Orlans roman *Le Quai des brumes* och Andrei Tarkovskys film *Ivan's Childhood*. Möjligheten att omtolka konstnären i olika sammanhang, som Francis Ford Coppolas film *Bram Stoker's Dracula*, visar också den kulturella betydelsen.